Gårdagen var ledig dag för Councilmötet. Vi firade gudstjänst tillsammans i ekumeniska centret på morgonen. Personligen tycker htt det är det allra bästa med hela den ekumeniska rörelsen; möjligheten att komma samman, sjunga tillsammans på alla möjliga och ”omöjliga” språk, dela en ordning som alla på något sätt känner till – oberoende av vilket land man kommer ifrån – och be tillsammans. Känslan när alla tillsammans högt ber Vår Fader på sitt eget språk är svårslagen. Särskilt på en pingstsöndag som igår. Alla vet vad den andra säger, även om man inte kan böja ett enda verb på just det språket! Biskop Susan Johnson från Evangelisk Lutherska kyrkan i Kanada predikade med den äran, från ett sammanhang vilket i stor del påminner om vårt svenska. Läs och inspireras:
http://www.lutheranworld.org/lwf/wp-content/uploads/2011/06/SermonJohnson.pdf
Coucilmötet går nu in i sitt slutskede, då många beslut ska tas, många kommitéer väljas och diskussioner slutföras. Stämningen är fortsatt mycket god, men folk börjar bli ordentligt trötta.
På bussen som kör oss mellan hotell och Ekumeniska centret hamnade jag bredvid en biskop från Sydafrika. Han berättade om situationen i sin kyrka vad gäller svårigheten att avlöna prästerna. Att bli präst i hans kyrka innebär samtidigt att välja att leva på fattigdomsgränsen. Präster i Tyskland har – berättade han – beslutat att varje månad ge motsvarande 10 svenska kronor av sin lön till stöd för prästlöner i Sydafrika. Kollegialitet över kontinenterna!
Det kommer – gissningsvis – att under dagen beslutas att LVF ska inleda en trialog mellan Romersk katolska kyrkan, Mennoniterna (Anabaptisterna) och LVF om dopet. Samtidigt ska LVF fördjupa sin dialog med den pentakostala kyrkan. Kyrkornas världsråds nästa Generalförsamling kommer att äga rum i Sydkorea 2013 och en av anledningarna till att man la den där var just möjligheten att poängtera vikten av fördjupade relationer med pentakostala kyrkor. Det ska bli spännande att se om detta möjliggör och utvecklar nya metodologier för ekumeniska dialoger… I en tid då medlemsantalen minskar i de ”traditionella” kyrkorna och ökar i de mer evangelikala och pentakostala, blir mötena, samtalen, byggande av tillit och förståelse än viktigare – särskilt för oss! Från Danmark berättades det att mer än 50% som går i kyrkan på söndag kommer från kyrkor vilka inte är med i Danmarks kristna råd. Det hade varit intressant att se hur den siffran ser ut i Sverige…
Lämna ett svar