Ser ut över Havannas natthimmel. Mycket mindre gatljus, neonljus än europeiska städer. Kvällen blev sen, middagen kom igång vid 22-tiden efter den högtidliga invigningsgudstjänsten för Clais generalförsamling i teatern Lasaros Penhã.
Morgonbön och bibelstudium leddes av ungdomar från CLAVES, en organisation som stöds av Svenska kyrkan, och som arbetar i hela Latinamerika med att hjälpa kyrkorna hantera frågor kring barns utsatthet och övergrepp, vilket tyvärr är alldeles för vanligt. Morgonbönen avslutades med en sång med texten:
Jag vill att du respekterar mig.
Jag vill att du älskar mig.
Jag vill att du har tålamod med mig.
Jag vill att du förstår mig.
Efteråt fick alla möjlighet att skriva ett kontrakt på att man vill respektera barn.
Under lunchen fick vi information om Kyrkornas Världsråds kommande generalförsamling i Busan ur ett Latinamerikanskt perspektiv. En av delegaterna, som varit med under många år talade inspirerat om hur mycket Kyrkornas Världsråd betytt, särskilt under diktaturåren i Latinamerika.
Efter lunchen for vi ut i olika grupper för att få en glimt av kyrkornas arbete på Cuba. Jag valde Cubas kristna råd CIC som samlar 26 kyrkor och 12 institutioner till gemensamt arbete i frågor som diakoni, utbildning, kommunikation och relationer. Vi fick en mycket öppen information om dagens Cuba och de ökade möjligheterna för kyrkorna att verka.
Så blev det buss igen till inledningsgudstjänsten. Vi passerade folklivet i centrum. Värmen låg runt 30 grader och kubanska värdar ledde snabbt in oss på teatern, som var gudstjänstlokalen. Mycket folk från församlingarna hade slutit upp. På Cuba räknar man med att ca 35% av befolkningen är med i någon kyrka varav ca hälften är katoliker och den andra hälften protestanter.
Vi hälsades välkomna biskop Murray från Panama, ordförande i CLAI och ordföranden i Cubas kristna råd med de stolta orden. ”Välkomna till Gudsfolkets fest på Cuba!” Med hjälp av bilder och korta sentenser fick vi CLAI:s historia med första generalförsamlingen 1982 I Lima, Peru. Två ungdomar läste upp namn på personer aktiva i CLAI som dött sedan förra gången man träffats. Där fanns ett par som jag mindes väl från mina tidigare resor i Latinamerika. En 90-årig befrielseteolog Frederico Pagura från Argentina som varit med fån CLAI:s start fick Cubas solidaritetsmedalj av vicepresidenten, vilken tillsamman med en minister deltog i gudstjänsten, vilket enligt min spanske rumskamrat bör ses som ett tydligt tecken på regeringens ökade intresse för samarbete med kyrkorna.
Det svänger alltid om gudstjänsterna i Latinamerika. En musikgrupp ledde sånger med rytmer som gjör det omöjligt att sitta still. Texter på storbildskärm gör att alla sjunger med och hela lokalen blir som ett gungande hav. Det blev en härlig fest. En gest av konkret kärlek som vi sjöng i avslutningssången.
Fredrik Lautmann, präst på ekumenikenheten, bloggar vidare om möten på Cuba.
Lämna ett svar