Visst kände vi väl till det, men ibland behöver det upprepas: Det finns ett tydligt mönster i Bibeln av hur människor som tycker sig ha kommit till vägs ände, ofta oväntat får se hur Gud plötsligt öppnar en helt ny väg.
Några kvinnor gick till en grav sedan allt plötsligt blivit så fel, men de kunde åtminstone smörja kroppen. De mötte istället en uppstånden Jesus. Men redan Mose som står med sitt folk vid ett hotande hav och förföljare bakom i en av söndagens texter (2 juni), skulle nog hålla med om detta mönster. Långt senare slogs drömmen om ett mäktigt rike i spillror för folket i Gamla testamentet och de hamnade i exil i Babylon. Vad skulle de göra nu? Ägna sig åt längtan tillbaka eller enbart nära drömmar om framtiden? Nej, säger Gud i Jeremia 29. Lev också nu, precis i den situation ni har.
Strängnäs stift har i veckan haft präst- och diakonmöte kring temat MISSION. Fyra medarbetare hade fått i uppgift att dela insikter och bjuda upp till gemensam reflektion i mötesboken I RÖRELSE. Första kapitlet handlade just om vad vi gör nu när så mycket av de givna strukturerna att vara kyrka ser ut att inte längre fungera. En annan text tog upp barntimmarnas gyllene epok, men vad gör vi nu när förutsättningarna har ändrats? Utblickar mot ignatiansk spirutualitet och befrielseteologi togs upp för att rikta tillbaka ljuset mot oss – vad är då en befrielseteologi för Sverige? Och nu när vi inte längre är ensamma på banan och möter andra religioner – vad gör vi då?
Tre bra dagar som hade kunnat stanna vid att repetera det som vi ändå hört ganska ofta: mission är inte bara något i andra länder, vi måste tolka mission som den sändning vi finns i lokalt som kyrka – och samtidigt se oss i ett större sammanhang med den världsvida kyrkan. Det är inte bara utbredande av ett rike, snarare att se och känna igen Guds rike när det sker bland oss – och definitivt inte bara i våra sk verksamheter.
Men mötet kom längre. Kanske tack vara tilltron till pauser och samtal, inte minst i små grupper. Tillfällen då det kändes som att många fick ge ord åt sin egen högst lokala vad-gör-vi-nu-känsla.
Jag tänker på min 97-åriga bekanta som ibland frejdigt berättar om sitt långa liv, men ofta avslutar: Men, Sven-Erik, det är lite synd att man är född så tidigt, för NU börjar det bli spännande!
Också som kyrka, tänker jag i mina ljusa stunder…. Tack, Strängnäs stift!
Sven-Erik Fjellström är präst och handläggare för ekumenik och funderar mycket på mission.
Lämna ett svar