Den som i mitt namn tar emot ett sådant barn…

Jag var nervös inför resan. Hur ska det gå att ta med en 4 månader gammal bebis till Uganda?

Men nu tackar jag Gud att jag gjorde det. Inte bara för att jag kunde komma iväg och få denna erfarenhet utan för att jag fått dela den med just henne. Utan henne hade många samtal uteblivit, eller åtminstone hade de blivit annorlunda. Hon är nämligen varje dag en ingång till samtal om jämlikhet och jämställdhet, om föräldraskap, syn på barnuppfostran, om kvinnorättsfrågor m.m.

Här är några exempel på hur fort det kan gå att ta sig från kallprat till brännande ämnen:

Någon: är det ditt första barn?
Jag: nej, jag har en 2-åring hemma också
Någon: en pojke?
Jag: nej, också en flicka
Någon: vill du ha fler barn
Jag: jag tror det, så småningom
Någon: för du vill väl ha en pojke också
Jag: nej

Samtal…

Någon: är hon ditt första barn?
Jag: nej, mitt andra
Någon: var är syskonet?
Jag: med sin pappa
Någon: ?

Samtal…

Någon: hur mår familjen?
Jag: de mår bra. Fredrik är förstås trött
Någon: det är bra för honom att få känna på hur viktig modern är.
Jag: det där med föräldraskap har han full koll på. Han var hemma längre än jag med Ingrid och när jag var höggravid med Lillemor gjorde han det mesta jobbet hemma.

Samtal…

Någon: innan jag träffade dig trodde jag inte att européer ammade

Samtal…

Någon: jag har också barn, vill du se bild?
Jag: jättegärna! Du måste verkligen sakna henom/dem.

Samtal…

Någon: hon kommer bli en fantastisk teolog!
Jag: kanske
Någon: hon kommer älska kyrkan
Jag: kanske. Eller så gör hon revolt och vägrar allt vad religion heter.
Någon: det får du inte tillåta!
Jag: jo…

Samtal…

I ett sammanhang belamrat av vuxna blir en bebis lätt ett dragplåster. Det spelar ingen roll vem du är. Professor, präst, serveringspersonal eller biskop – inför Gud och bebisar är vi alla lika. Alla hälsar de på bebisen på samma sätt och efter ett tag hälsar de också på mig.

Samtal…