Erika Brundin är ställföreträdende generalsekreterare och utvecklings- och planeringschef på Svenska kyrkans kyrkokansli (nationella nivå). Hon är en av de av de åtta kyrkoledande personer som fick lyssna in och utmanas av unga ekumener en helg förra hösten.
I ett tidigare blogginlägg skriver Anna Lundblad Mårtensson: ”Möter vi varandra idag mer respektfullt och gläds över mångfalden även här hemma? Har vi blivit mer öppna för förtroendefulla samtal kring vår tro och tradition med de som inte tycker som jag själv gör? Tar vi vara på ungdomars erfarenheter av att växa upp i ett samhälle med en allt större mångfald av språk, kulturer och religioner? Bidrar erfarenheter av ekumeniska dialoger till en större trygghet och öppenhet även i möten hemma i den egna församlingen? Att börja gräva där vi står och att leva som vi lär är en utmaning för var och en av oss.”
Det är utmanande frågor från Anna Lundblad Mårtensson! Nog finns en hel del att göra om vi ska känna oss nöjda med de svar vi kan ge.
Egentligen tvekar jag inför tanken att vi ska börja med oss själva, för vi sysslar så förtvivlat mycket med oss själva hela tiden. Samtidigt tror jag att det finns ett sådant behov. Vi befinner oss mitt i en snabb förändringsprocess, där vi måste tolka vår kristna tro på ett sätt som svarar mot traditionen och som samtidigt har något att säga i vår nya sköna värld. En tro som är trogen historien och relevant i samtiden. En tro som känns igen och som flyger fritt.
Kyrkostyrelsen har diskuterat detta många gånger och har valt att göra några viktiga satsningar som jag tror kan rusta oss att vara trygga och öppna kristna – och därmed goda ekumener. En sådan satsning går under namnet Dela tro, dela liv. Bakgrunden är en insikt om att kunskapen om kristen tro hos gemene man tunnas ut allt mer. För att kunna ta emot budskapet behövs en relation till bibelns berättelser och kyrkans gudstjänst. Texter och psalmer blir stumma om de inte kan tolkas in i vardagslivet, konstaterar kyrkostyrelsen, och menar samtidigt att det inte finns självklara svar på hur trenden ska vändas. Samtidigt är just den egna hemkänslan, i den egna tron och traditionen, ofta en viktig och god grund för de ekumeniska samtal som är så viktiga för oss att ständigt föra.
Därför tror jag, även om det kan synas paradoxalt, att fler och öppnare samtal om tro i Svenska kyrkan kan bli ett av de viktigare tillskotten till den ekumeniska energin och återväxten. Jag tror att Dela tro, dela liv kommer att bli en injektion för sådana samtal om tro. Vi behöver goda teologer som behärskar de teologiska verktygen, men det är inte så att bara de kan tala om kristen tro. Det uppdraget har vi alla.
Lämna ett svar