Fredrik Lautmann är präst och handläggare på ekumenikenheten med ansvar för Svenska kyrkans relationer i latinamerika och asien
Livet går vidare, men annorlunda. Stöduttalande från vårt biskopsmöte, Sveriges kristna råd, Kyrkornas Världsråd har kommit till ”Church of Pakistan”. Svenske ambassadören och utrikesansvarig på UD fick direktrapport vid ett redan tidigare inbokat frukostmöte på tisdagsmorgonen från biskop Azariah, som kom direkt från Peshawar. Sverige har uppdraget i EU att särskilt täcka frågor om mänskliga rättigheter och minoritetsfrågor, så samtalet går direkt vidare till Bryssel. I fredagsbönen gick man i moskéerna ut och förklarade tydligt att attacken mot kyrkan i Peshawar inte är förenlig med islams lära. Efteråt ordnades demonstrationer till protest mot det som hänt.
På torsdagen hade vi ett mycket konstruktivt möte med präster från Raiwind-stiftet, biskop Azariah, främste imamen i Lahore dr Molana Ragab och ordföranden i Muslims Kristna federationen, imam Abdul Quadis Khamash från Islamabad. Imamerna berättade, att många muslimer hjälpte till vid kaoset efter bombattacken med att transportera skadade till sjukhus och ge blod.
Vi fick också klart för oss, att attacken på kyrkan är insatt i ett större politiskt sammanhang mellan talibaner och pakistanska regeringen. Attacken skedde, när Pakistans president var på väg till FN för att hålla tal. Dr Molana berättade om starka interna motsättningar mellan olika muslimska grupper och att det under de senaste 5-6 åren, har skett 210 attacker mot moskéer i de nordliga provinserna mot Afghanistan. Hans egen far hade mördats, efter att ha uttalat sig kritiskt mot talibanerna. Nyligen hade en vice rektor vid ett universitet dödats, efter att ha offentlig gjort en lista på ett 50-tal pojkar i 12-14 årsåldern, vilka tränades för att bli självmordsbombare. Det finns 4 stora grupper av islamiska riktningar i Pakistan och 22 olika grupper av Talibaner. Talibanerna relaterar till grupperna Deo bandis och Ahl-e –Hadis.
”Pakistans regering måste hävda sin auktoritet och visa att den här typen av våldsdåd inte är ok”, var en enig åsikt hos samtliga deltagare i mötet och bilden klarnade, att alla måste sätta sig ned och resonera lugnt och sakligt, hur man tillsammans går vidare för att försöka få de religiösa ledarena, inom dessa grupperingar av Islam, som talibanerna relaterar till, att undervisa om att detta handlande är emot koranens lära.
Man får välja, sa biskop Azariah: ”Det finns 2 riktningar: 1. Mer skydd. Göra fästningar av kyrkorna. 2. Glömma vapnen och låta dörrarna vara öppna och vara beredda någon kan döda oss. Tydlig och fast fredlig protest är vägen vi måste gå”.
Biskop Azariah avslutade mötet med att inbjuda till gemensamma samtal om ”Vad är Skaparens vilja med sin skapelse” ett samtal som redan påbörjats på flera ställen genom stiftets prioritering av dialog med muslimerna.
Det var nytt för oss att uppleva att majoriteten av eleverna i de kristna skolorna är muslimer. Vi fick också besöka en hälsoklinik ute på landsbygden, där den muslimske ägaren av byggnaden, lånade ut denna gratis till Raiwind stiftet hellre än att låta ett Taliban centrum i närheten göra detsamma. På hälsokliniken, som tar emot 200 patienter i veckan från den verkliga landsbygden bland de fattigaste, finns en muslimsk läkare som arbetar 2 dagar i veckan och en heltidsanställd kristen sjuksköterska. ”Det är den är typen av verksamhet som ger oss respekt hos muslimerna och hjälper oss att leva tillsammans”, sa ansvarig för kvinnoarbetet i Raiwind stiftet. Men efter blasfemilagens skärpning och flera andra lagars införande, har det blivit mycket svårare för den kristna minoriteten på ca 1,8% av landets befolkning.
Vid intervju med en student berättad hon, att hennes 15-årige kusin var tillsammans med sina muslimska kamrater och plötsligt tog en av dem hans mobiltelefon och försvann. Sedan blev kusinen ett ärende för blasfemilagen och mötte påståendet att det fanns en text i telefonen som hädade. Familjen har fått gå under jorden och pojken har fått lämna landet och är nu en kvotflykting i Sverige.
Tredagarssorgen avslutades med gudstjänster. I Peshawar kom 5.000 till gudstjänsten.
Biskop Azariah bad oss tacka våra kyrkor i Sverige för allt stöd och på fredagskvällen deltog vår svenska grupp tillsammans med honom och flera hundra ungdomar i en härlig musikfestival, som av säkerhetsskäl flyttades inomhus till katedralen i stället för att vara i en offentlig park. Sång och glädje efter sorgen. Livet går vidare. Vår grupp sjöng sången Glory tillsammans med ungdomarna om dagen som kommer utan smärta och brustna hjärtan då alla Guds barn kommer att sjunga tillsammans.
På en av fotograferna såg vi bandet med kärlekens två pärlor som vi delade ut på inled- ningsgudstjänsten. Det gav oss en stark känsla av tacksamhet att vårt besök inträffade just då Church of Pakistan behövde medvandrare i en av kyrkans svåraste stunder.
Lämna ett svar