Robert Odén har disputerat i missionsvetenskap och arbetar som utvecklingssekreterare på Svenska Missionsrådet (SMR) där Svenska Kyrkan är medlem. Han arbetar med reflektionsarbete kring bland annat religion och utveckling och kyrkans roll i samhället. Detta är en dubbelpostning från SMR-bloggen.

– Spirituality is the essence of why we do what we do. It motivates our actions and how we live our lives.

Det säger Joseoop Keum som är sekreterare för arbetet med Kyrkornas världsråds (KV) missionsdokument med titeln Tillsammans för livet: Mission och evangelisation i en värld i förändring. Keum pratar om en missionens spiritualitet som han karaktäriserar som förvandlande, eller på engelska ”transforming”. Och för många av oss är den egna andligheten en av de starkaste drivkrafterna i vårt arbete med att försöka göra världen lite bättre. Den kristna berättelsen sätter in det vi gör i ett större sammanhang och bidrar med bilder och pusselbitar för positiv förändring.

Mission som förvandlande kraft

Mission Plenary. Rev. Prof. Dr Stephen Bevans, Bishop Dr Geevarghese Mor Coorilos, Rev. Cecilia Castillo Nanjari and Prof. Kirsteen Kim. Photo: Joanna Lindén-Montes/WCC

Igår, måndag, hade KV:s generalförsamling i Busan, Sydkorea, särskilt fokus på missionsdokumentet. Dagen inleddes med ett ”mission plenary”. Också där pratade talarna om mission som en förvandlande kraft. Den chilenska pingstvännen och pastorn Cecilia Castillo Nanjarí – koordinator för det latinamerikanska kristna rådets ”Ministry of Women and Gender Justice” (PMJG) – höll ett mycket starkt tal med fokus på kvinnors och flickors situation i Latinamerika. I missionsdokumentets anda påminde hon oss om att vi aldrig kan begränsa evangeliet till enskildheter, att vi aldrig får dela upp det utan hela tiden måste leva det som en helhet. Det får aldrig handla om ord utan handling.
– Humanitet, rättvisa och delande av bröd är det sätt på vilket vi måste förstå evangeliet”, sa hon och gav med det ett raster för hur hon menar att en kyrka i mission måste läsa sin bibel.

Guds mission

Sedan KV-mötet i Willingen 1952 har man i den ekumeniska rörelsen pratat mycket ommissio Dei, om Guds mission. Mission är inte en verksamhet där vi, med ett organisationsspråk, är ”lead agents”. Istället är vi kallade att ta del av Guds mission. Just detta återkom också den katolske prästen och missionsteologen Stephan Bevans till i sitt anförande.
– Mission, sa Bevans, is finding  out where the Spirit is, and joining in. En tanke som är befriande men inte fritar oss från vårt ansvar.

Jag kommer att tänka på en stark och viktig skrivning i missionsdokumentets slutparagrafer: ”Vi hävdar att syftet med Guds mission är liv i överflöd (Joh 10:10) och det är kriteriet för hur vi identifierar mission. Därför är vi kallade att identifiera Guds Ande överallt där det finns liv i överflöd, särskilt när det gäller befrielse för de förtryckta folken, helande och försoning av söndertrasade samhällen och upprättelse av hela skapelsen.”

Liv i överflöd

Om jag skulle välja ut ett enda nyckelord i missionsdokumentet så blir det utan tvekan ordet ”liv”. Fick jag lägga till ytterligare ett par ord så skulle det bli liv i överflöd. En sökning visar också att ordet liv används över 130 gånger i lite olika kombinationer.

Det liv som missionsdokumentet pratar om är inte ett liv som ska vara några få människors privilegium, även om det alltför ofta är så det ser ut. Guds ande kallar oss istället till att ”verka för en värld där livet i sin fullhet är tillgängligt för alla”. För dem som rör sig i biståndsvärlden ligger tanken på rättighetsperspektivet nära till hands.

Hopp och motstånd

När jag läser missionsdokumentet slår det mig ibland som ett kampdokument, impregnerat med hopp. Hopp och motstånd – som titeln på en tidning som en gång i tiden gavs ut av den svenska plogbillsrörelsen. Och liksom profeten Mika profeterade om svärd som ska smidas om till plogbillar, så handlar mission om radikal förändring, om transformation. ”Han skall … skipa rätt bland mäktiga folkslag i fjärran. De ska smida om sina svärd till plogbillar…”.

Vi har stora förväntningar på missionsdokumentet. Kyrkorna behöver ständigt påminnas om sin roll som motvals, som alternativ till dagens tankesystem, som bärare av en agenda som säger nej och stopp när girighet, egoism och självupptagenhet tar över. En del skrivningar som handlar om det kapitalistiska systemet har kritiserats för att vara förenklade, rent av populistiska. Kanske finns det grund för den kritiken, kanske inte. Samtidigt är det ett uttryck för ett engagemang och det stimulerar samtalet. Och få saker är så viktiga som att väcka och hålla samtal vid liv.

Otaliga gånger under generalförsamlingen har vi bett med mötets ledord: ”Livets Gud, led oss till rättvisa och fred!” Det är en bön som präglas av kamp och hopp och en bön som vi har all anledning att tillsammans bära med oss in i framtiden.

Med hoppfulla hälsningar från Busan!