Christopher Meakin är chef på Svenska kyrkans ekumenikenhet och en av de åtta ledare som utmanades av UngEk för ett år sedan att fundera kring ekumenik och framtid. På generalförsamlingen är han en av den svenskkyrkliga delegationens rådgivare.
Att vara med på en generalförsamling innebär många möten med människor från olika länder och kyrkliga traditioner – intressant, spännande, gripande! Jag har suttit i en bibelstudiegrupp i fem dagar med folk från Indien, Bangladesh, Pakistan, Indonesien, Danmark, Holland, Sudan, Sydafrika, Tyskland, Canada och tillhörande alla möjliga kyrkliga traditioner. Många perspektiv på samma bibeltext!
Idag har vi också fått möta flera starka, modiga människor och deras berättelser har berört, ja tårarna har inte varit långt bort flera gånger. Under dagens plenarsamling om rättvisa, utmanade Phumzile Mabizela, kvinnlig präst från Sydafrika och ledare för INERELA (Interfaith Network for Religious Leaders Living with or Personally Affected by HIV and AIDS) kyrkorna att ge plats för och rättvisa åt homosexuella. Hon fick stora applåder trots att denna fråga skapar spänningar på generalförsamlingen. Sedan fick vi lyssna till en ung flicka från Malawi som fötts med HIV och som berättade inför flera tusen åhörare om sina drömmar…skulle hon få gifta sig och få barn? Hon vädjade till kyrkoledarna att ta ansvar för sexualundervisning och avslutade med orden: AIDS är inget straff, det är bara en sjukdom som alla andra.
På ett lunchprogram fördes ett samtal mellan två åldrande kyrkoledare från Afrika, Mercy Oduyoye från Ghana, grand old lady bland afrikanska feministteologer, och Christopher Segoyonje, biskop i Uganda. Båda har tagit ställning för homosexuellas rättigheter i länder och kyrkor där detta inte accepteras. Båda är i 80 års ålder och skulle kunna leva ett lugnt liv. Men Mercy som kämpat för kvinnor hela sitt liv säger att hon inte kan hålla tyst så länge man inte respekterar en grupp människors värdighet och rättigheter. Bishop Christopher har i 10 års tid drivit en center för rådgivning och safe space för homosexuella trots att han avvisats av sin kyrka och hotats till livet.
Framåt kvällen lyssnade jag på Michael Lapsley, vit präst från Sydafrika som kämpade mot apartheid i många år, berätta om vad detta hade kostat honom. Strax efter Nelson Mandelas frivigivning från Robin Island medan samtal pågick som skulle leda till slutet på apartheid, fick Fader Lapsley en försändelse med några kristna tidskrifter. När han öppnade försändelsen, sprängde brevbomben bort hans händer och ena öga, och skadade hans trumhinnor. Att höra honom tala om detta utan bitterhet och lyssna till berättelsen om hans arbete för att hela minnen både i Sydafrika och andra delar av världen var ett vittnesbörd om mod och vishet som jag sent kommer att glömma.
Modiga människor…
Lämna ett svar