Fredrik Lautmann är präst och handläggare på ekumenikenheten med ansvar för Svenska kyrkans relationer i latinamerika och asien.
”I november 2013 åker du, Johan Hasselgren från internationella avdelningen och jag till Filippinerna för att underhålla vårt konkordat med den Filippinska oberoende kyrkan, IFI”, sa biskopen i Visby Sven Bernhard Fast, när vi stötte ihop i korridoren utanför Adriana Gastellu Camps rum, då jag drygt ett år innan introducerades i tjänsten som hennes vikarie, som handläggare för kyrkorelationer med Latinamerika och Asien på ekumenikenheten, innan hon for ut på ett par år till Brasilien som Svenska kyrkans representant .
Så kom november 2013. Johan och jag åkte torsdagen den 7/11 och biskop Sven Bernhard dagen efter. Kvällen innan ringde min son.” Pappa det blir en stor tyfon. Du måste ta med gummistövlar!”
På Arlanda kunde vi bara checka in till Bangkok och var inte säkra på att komma längre. Men flyget från Bangkok till Manilla avgick nästan i tid. En dryg halvtimme innan landning, var det en del turbulens, men vi landade relativt lugnt vid lunchtid på fredagen i ett kraftigt regnväder.
En representant från den Filippinska oberoende kyrkan mötte oss och bjöd på lunch innan vi lämnades av på hotellet, för att sedan direkt besöka gatubarnsprojektet, Kanlungan, som Svenska kyrkan stöder med kollektmedel.
Regnet hade slutat och solen började titta fram och vi undrade var tyfonen var någonstans. På kvällen kunde vi på TV se, att det varit en häftig tyfon.
På lördagen träffade vi kyrkans generalsekretare biskop Lito och kyrkans ekonom för genomgång och då fick vi den första bilden av vart tyfonen gått fram och vilka stift som var berörda.
Tyfonen som var den 24:e för året hade drabbat stiften på de mellersta öarna i Filippinerna, vilket låg ca 40 min flyg söder om Manilla. På lördagskvällen på TV såg jag ett program där man ringde runt till de olika guvernörerna och då först började bilden klarna en del för oss och vi började förstå att flera öar mer eller mindre slagits ut.
Det var en märklig känsla att se rubrikerna i svenska tidningar om 10.000 döda och monstertyfonen och få en mängd oroliga förfrågningar från Sverige och höra om betydligt mindre omfattning i filippinsk TV. Det dröjde ända till tisdagen innan vi fick en klar bild av omfattningen av förödelsen och att 80-95% av bebyggelsen på flera öar var förstörd, däribland en mängd kyrkor och kapell.
Vid ett besök på kyrkans prästseminarium ACTS 4 timmars bilresa från Manilla visade det sig att 4 av 40 studenter hade fått sina föräldrahem förstörda och tisdagens morgonmässa blev en förbönsgudstjänst för alla drabbade och efter tisdagens överläggningar med kyrkoledningen på prästseminariet om samarbetet mellan Svenska kyrkan och Filippinska oberoende kyrkan, gjordes ett gemensamt uttalande om stöd och förböner som publicerades på våra kyrkors hemsidor.
Dagen därpå, vår sista dag i Filippinerna, besöktes” Christian Aid”, vår samarbetspartner inom Act Alliance i landet som redan var igång med planeringen av hur hjälp bäst ska komma fram.
Katastrof arbete är inte enkelt. Det behövs stor kunskap. Alla vill göra något helst på en gång och sker det inte på ett noggrant strukturerat sätt blir det kaos. Den kunskapen finns inom Act Alliance och det är skönt att veta.
När jag ett par månader tidigare deltog på Latinamerika kristna råds general församling på Kuba hade man ett halvår innan drabbats av en svår orkan. Med hjälp från bl a Svenska kyrkan genom Act Alliance hade man där fått god hjälp efter en orkankatastrof 2009 och var denna gång 2012 mycket bättre rustade. Så väl rustade att man hade ett läkarteam på flygplatsen i Havanna beredd att åka och hjälpa USA, som inte var lika väl organiserade, då orkanen drabbade Mississippi området.
Filippinerna är ett tålmodigt folk som lever med ständiga tyfoner och flera jordbävningar! En fråga som dök upp, var naturligtvis hur mycket beror på klimatförändringarna och den frågan ställde den filippinske representanten på klimatmötet i Warzawa som pågick samtidigt?
Den Filippinska oberoende kyrkan växte fram ur fackföreningsrörelsen och den traditionella katolska kyrkan som en självständighetsrörelse 1902 och har nu ca 7 miljoner medlemmar. Sedan kyrkomötet 1995, finns ett samarbetsavtal, kallt konkordat, med Svenska kyrkan och under vår resa firade vi 18 årsdagen av detta mot bakgrunden av den värsta tyfonen hittills. Den kallades Yolanda på Filippinerna, eftersom det var årets 24:e i år och man döper efter alfabetet eller Haiyan i övriga världen.
”Vi uppmanar alla våra kyrkoförsamlingar att be för och praktiskt göra varje möjlig ansträngning att hjälpa de som drabbats av katastrofen”, så avslutades det gemensamma uttalandet efter överläggningarna tillsammans och med det budskapet och samtidigt upplevelsen av stor vänskap från alla vi mött i samtal, gudstjänster och annan samvaro nådde vi Arlanda torsdagen den 14/11 efter 13,5 timmars flygtid.
Lämna ett svar