Ungdomarna är hoppet

Fredrik Lautmann är präst på ekumenikenheten med ansvar för kyrkorelationerna i Asien och Latinamerika.

Minoriteterna i Pakistan har det tufft, inte minst de ca 3,5 miljoner kristna, som utgör ca 1,6 % av landets befolkning.

Som en gest av solidaritet och stöd från Svenska kyrkan, gjorde ärkebiskop Anders Wejryd, en delegationsresa 17-25/2. För mig, blev det andra gången på 5 månader, jag besökte vår samarbetskyrka ”Church of Pakistan” (metodister, lutheraner, anglikaner och presbyterianer).

Mottagandet blev hjärtligt. Alla gäster i Pakistan behängs med kransar och blir blomsterbeströdda som en välkomnande gest.

Första dagen besökte vi en kristen skola med ca 70 % muslimska elever, som i ett färgsprakande välkomstprogram med mycket musik och dans, presenterade valda delar av landets kulturarv med hjälp av sina elever, alltifrån förskola, särskola till gymnasium.

”Vi behöver liv, fred och rättvisa, inte minst genusrättvisa. Vi måste ändra på bilden av Pakistan hos Er. Vi är tacksamma att ni vågar komma”, välkomsthälsade den pakistanska kyrkans ledare biskop Azariah.

Från skolan fortsatte vi till möte med imamer och stiftsmedarbetare. Religionsdialogen är viktig i Pakistan. ”Om inte de moderata krafter pratar med varandra, så är det bara de extrema som får utrymme” blev en viktig synpunkt.” Vi som båda är Abrahams barn måste arbeta tillsammans för fred och harmoni, inte bara i Pakistan, utan även globalt”.  En av imamerna hänvisade till Franciskus av Assisi som förebild.

Frågan om respekt för heliga platser är viktig. ”Det heliga i väst är dött eller håller på att dö”. Förre Biskopen i Peshawar, berättade att han fått åka till Danmark för att ”vädja om respekt för heliga platser. Om någon hädar Muhammed i Europa eller bränner koraner i USA får vi stora problem. Respektera det heliga!”

Minoriteternas situation har blivit mycket värre under senare år. Idag kan det räcka att en skolelev obetänksamt kastar en väska med en koran i på golvet, utan att tänka sig för att bli anklagad för blasfemi. Biskop Azariah framhöll:” Idag handlar det om att existera, som kristen utsatt minoritet.

Därför behöver vi levande relationer  och det blev också nästa steg, då vår delegation på sex personer delades upp i tre grupper för att,

1. möta fattiga bybor på en hälsocentral, där lokalen upplåts gratis av en muslim som hellre upplåter den till den pakistanska kyrkan en till en  talibangrupp i närheten
2. besöka ett centrum för utbildning av barnmorskor i en av de fattigare delarna
3. samtala med prästerna i Raiwindstiftet om att vara präst i en utsatt situation

På kvällen blev det ungdomarnas tur att visa oss sin sång och musikglädje i en timmes program i form av en gospelkonsert utifrån Psaltaren 63:

”Gud min, Gud, dig söker jag, min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, som ett kargt och uttorkat land”

Inlevelsen var enorm. Särskilt ”trummisens” enormt eleganta ackompanjemang fastnade på min näthinna.

10 ungdomar från denna grupp kommer i juni till Stockholm, för att tillsammans med ungdomar från Kungsholmens kyrka och Hallundakyrkan lära känna varandra och arbeta fram en gemensam gudstjänst. ”Tänk att denna dröm är på väg att bli möjlig”, sa ungdomarna i Pakistan och lämnade mig en CD på gospelkonserten vi lyssnat på i Lahore. Den lämnade jag en vecka senare till musikerna vid Kungsholmens kyrka, när vi möttes från kyrkokansliet, Västermalms församling och Hallunda kyrkan för planering

De flesta unga vuxna, jag mötte under veckan i Pakistan, framhöll med stort eftertryck. Det är i vår generation som hoppet om ett friare Pakistan, där kristna och andra minoriteter och muslimer lever tillsammans i fred och harmoni finns.

I Pakistankommittén, där svenska kyrkan och Equmeniakyrkan samarbetar med den Pakistanska kyrkan gör vi det bästa vi kan för att stödjas detta. Ärkebiskopens delegations besök blev en viktig kugge .