Livet, Bibeln och vi

Blogg från Fredrik Lautmann, präst på ekumenikenheten med ansvar för kyrkorelationerna med Latinamerika och Asien

Varför är turismen till Norrland så stor? Är det något som knyter an till hjärtat? Frågar Maria Soave från den ekumeniska bibelorganisationen CEBI, när Roger internationell sekretare från Luleå stift, berättar om Norrlands historia, för att ge en kontextuell bakgrund till vår workshop kring framtida samarbete. Roger hade nämnt att turismen i Norrland, omsätter mer än hela gruvnäringen i området tillsammans.

Han får svaret: Närheten till naturen! Kärleken till naturen i hjärtat! Tillbaka till ursprunget! Kollegan Sven-Erik berättar om, hur han och hans familj köpte ett hus i inlandet, när man bodde i Zimbabwe för att ha en rot och det har varit viktigt för dem.

Själv minns jag från helgen två veckor tidigare, det proppfulla flyget till Kiruna, när jag med representanter för brasilianska urfolk, for för att möta samer i Sapmi och vi fick åka tillbaka från Luleå för att Kirunaflyget var fullbokat.

Ändå, så buntar vi ihop hela Norrland från Gävle och norrut och lägger en schablonbild för Norrland, som ändå är den största delen av Sverige. Sven-Erik visar en bild på en bilkarta från 1994, där Norrland krymps till hälften för att få plats på kartan.

Maria och kollegan Paulo Ueti, båda kunniga teologer och mycket vana bibelstudieledare, som arbetat i hela världen säger:” Lyssnar jag till er ger det en resonans till den bibliska historien”.

”Bilden av en norrlänning förminskas i Sverige”. Sven-Erik replikerar snabbt: ”Jag är ändå stolt”. Paulo fortsätter. ”De stora profeterna i Gamla Testamentet kommer från norra Israel, från Galiléen”.

Maria kompletterar: ”Det är något profetiskt över Norrland”. Vi går vidare och samtalar om lästadianismen, som räddat Norrland från att supa ihjäl sig.  Den rörelsen började med kvinnor, som läste sin bibel och kritiserade prästen, och växte till en folkrörelse. Reglerna eller normerna, som var nödvändiga förr, kan nu upplevas förtryckande av andra. Hon reflekterar vidare:” Kanske Norrland är Svenska kyrkans barnmorska!”

Från workshopen på stiftsgården i Skellefteå och en fin gudstjänst på midfastosöndagen i Öjebyns medeltida kyrka och samtal med den nypensionerade domprosten Peder, om hans insatser att övervinna en machoistisk mansroll och finna nya vägar, möttes vi på måndagen till samtal med företrädare för olika stift på kyrkokansliet i Uppsala. Vi samtalar om CEBI:s erfarenhet från 20.000 smågrupper i Latinamerika, som sedan slutet av 1970-talet arbetat med  hur man knyter ihop det dagliga livet med bibel och oss själva.

Paulo som är universitets professor i teologi och Maria, bibelstudielärare och utbildare av missionärer, kommit varje år sedan 2004-05. Nu är det dags att gå vidare och låta besöken fördjupas från bibelmetodik till bibelmetodologi. Metodik är en teknik bland andra. Metodologi är en resa tillsammans därv i påverkar varandra. Växjö stift har redan påbörjat den resan och representanterna Katharina och Åsa delade med sig av sina erfarenheter, hur mycket mer detta har gett.

Grunden för CEBI är berättelsen om lärjungarna på väg till Emmaus och hur Jesus möter upp från Lukasevangeliet 24:e kapitlet

Sedan arbetar man med

1.  Ledar rollen i gruppen vars uppgift ar att fungera ungefär som barnmorska.
2. Relationen akademisk bibelkunskap och folklig bibelläsning
3. Hur Bibeln är uppbyggd och våga ställa svåra frågor, som Hur ser vi på undren? Gud har makt? Eller är det  nåd? Varför förlorar vi kvinnorna och bara ser på Jesus? Varför har vi så olika kyrkosyn i Korintierbrevet, Efesierbrevet och Timoteus breven. Vad är verkligen fundamentalt?

Paulo förklarar skillnaden mellan pedagog och mistagog.

Pedagogen är den som leder ett omoget barn till ett särskilt ställe.

Mistagog har liknande betydelse som katekist, den som ger eko åt Guds ord och hjälper den kristna församlingen att bli kär igen. Detsamma som att göra en resa tillsammans för att upptäcka Livets sanning, Livet i Gud. Det gör man bäst i skymningen eller i den mörka natten, då vi frågar tillsammans och utbyter erfarenheter om Livet, Bibeln och Vi.

Vi börjar samtalet i Uppsala med att skicka runt ett ljus och lyssna till varandra, vad vi heter, vem vi är och uppmanas att tänka på vad vi upplever att vi förlorat i Livet och berätta det.  Sedan berättar Maria stilla om Lukas 15 kapitel, om liknelserna om det förlorade fåret, den förlorade pengen och den förlorade sonen. Hon ger oss nya perspektiv!  Den kortaste berättelsen i mitten på bara två verser, om kvinnan som förlorat en av sin 10 penningar är den mint uppmärksammade, men som Bibeln är uppbyggd viktigast i kapitlet och tolknings nyckel till de andra två. Vi skiljs åt i glädje över rikedomen att lära av varandra.