Den fjortonde generalförsamlingen för CEC, den europeiska kyrkokonferensen, är i full gång. Vi är samlade i ett konferenscenter i utkanten av Novi Sad i Serbien under en varm försommarvecka.
Vi jobbar med tre teman: gästfrihet, rättvisa och vittnesbörd.
Det är en tydlig markering att vi samlas i Serbien, som inte är medlem i EU. CEC omfattar fler länder än EU:s medlemsstater. Det är i sig ett tecken på den gästfrihet som präglar dagarna. Dels den serbiska förstås, med dignande fruktfat och massor med mat.
Gästfrihet är också det tema vi jobbat mest med hittills. Senast var jag på ett seminarium om migration. Då fick jag höra mycket om hur flyktingsituationen utmanat och berikat Europas kyrkor. Språkfrågor är på tapeten på många håll, och jag hörde än en gång om den franska modellen: franska är det språk som används officiellt. Andra språk hör hemma i det privata. En annan väg framåt är de de elva olika språkgrupperna som firar gudstjänster på sitt eget språk i Oslo domkyrka. När det gäller språken i vårt nya Sverige har vi mycket arbete kvar att göra.
Hittills har mötet varit mycket konkret och byggt på korta föredrag och en hel del har varit personligt. Särskilt ungdomarnas inspel har haft energi.
Dagens tanke i mig är att vi i Sverige håller på att fastna i allt prat om xenofobia – främlingsfientlighet. Nu är det dags att berätta om filoxenia – gästfrihet. Jag tror den är en förutsättning för vår gemensamma framtid.
Biskop Mikael Mogren, Västerås stift, leder Svenska kyrkans delegation till Europiska kyrkokonferensens generalförsamling i Novi Sad.