Vi var många hundra som samlades vid floden och i gemensam bön och sång bad vi för människorna, minnena och framtiden i Novi Sad och vi bad för människor runt om i vår värld som just nu i denna stund lever i skräck på grund av krig. Vi bad över broar som repareras, vi bad för alla människor som i relationer till människor bygger nya broar. Vi vandrade längs floden och manifesterade vårt tro på hopp genom att planterar fyra träd vid änden av en av de återuppbyggda broarna. Berättelserna om hopp är de som gjort starkast intryck hos mig, berättelser ur bibeln och ur människors liv och erfarenheter. Att få möta människor och människor berättelser ger en liten inblick i hur olika våra förutsättningar ser ut. Så många människor i Europa lever med minnen ifrån krig och i Europa finns kriget starkt närvarande. Genom att dela berättelser ökar insikten och förståelsen och slutsatsen som jag drar är att möten är viktiga. Vi lär av varandra, hittar kraft hos varandra och ser både vår litenhet och med ödmjukhet i att Gud är större och i bön och handling gör vi skillnad. Utmaningen är att jag som kristen och tillsammans i vår kyrka kan manifestera hopp. Vi är på så många sätt privilegierade i vår Svenska kyrka. Vi har resurser och vi har världens möjligheter i att möta människor; välkomna, bygga broar, dela hopp och tillsammans visa människor att vår tro är vägen till kärlek. ”Destruktiva handlingar görs av individer. Hoppet ligger i det omvända. Goda handlingar görs av individer”
Åsa Ingårda är kyrkostyrelsens representant i Svenska kyrkans delegation till KEKs generalförsamling i Novi Sad.
Bön vid broarna
Vi gick genom Novi Sads gator till floden och överallt ett härligt gatuliv. En stark kontrast till vad människorna här upplevde under ett antal månader 1999. Då bombades staden av NATO och stadens tre broar raserades. Människor levde i skräck och spåren från kriget finns fortfarande starkt kvar.
