Igår firade vi Påskdag med syrisk-ortodoxa församlingen i Duhok, en stad i norra Irak dit många familjer flytt undan IS.
Kyrkan var full, uppståndelsetron påtaglig och Fader Faris ledde liturgin med auktoritet. Det fanns en stadig puls i dynamiken mellan präst och församling och delaktigheten förstärktes av de många ministranternas medverkan och kvinnornas körsång.
När vi mötte församlingen efter gudstjänsten blev vi om och om igen tilltalade på svenska. Det var många i församlingen som bott i Sverige i perioder, fortfarande bor i Sverige och var hemma i Irak på besök, eller har släktingar i Sverige som lärt dem lite svenska.
Fruktansvärda händelser i Mosul
Vi har idag begett oss till Mosul, den så oerhört drabbade staden. Mosul har traditionellt haft en grupp kristna invånare men när IS invaderade och fick makt över staden fördrevs de kristna. Men det stannade inte där. Deras hem konfiskerades och kyrkorna vandaliserades. En del kyrkor började användas som avrättningsplatser, lager eller skjutövningsbanor. Fortfarande kan man se hur systematisk vandaliseringen varit. Alla kors är förstörda, helgonstatyerna är halshuggna och altaren är förstörda av skotthål. Inte ens de döda lämnades i fred. Kyrkogårdar har vandaliserats, gravar har öppnats och skändats.
De kristna fördrevs av IS från Mosul och närliggande byar. Men det var långt ifrån bara kristna som drabbades. Många kristna berättar om att de fick en chans att bege sig iväg. Oftast fick de betala sig fria. Yazidier och shiamuslimer hade inte den möjligheten utan dödades eller togs som slavar omedelbart. I Mosul fanns det en byggnad som blev känd för att homosexuella avrättades genom att kastas från taket, om och om igen tills de dog.
De grymma berättelserna är många, många fler och det är uppenbart att vägen till fred, försoning och rättvis samexistens är lång.
Vägen framåt
Men det finns tecken på en hoppfull utveckling. Sådana tecken är hur de olika kyrkorna nu tar sig an att bygga upp kyrkobyggnaderna, hjälpa människor att bygga sina hem, hålla igång skolor och sjukhus och tala om vikten av dialog.
Några av dem vi har mött är en präst i byn Karamlesh – fader Thabit och en präst i Mosul – fader Immanuel. Båda har återvänt till sina kyrkor, församlingar och sammanhang och båda är imponerande aktiva och tillitsfulla. Trots att de nyligen varit extremt utsatta och trots att situationen fortfarande till viss del är osäker, verkar det självklart för dem att ha återvänt. Fader Immanuel som arbetar med de få kristna familjer som nu försöker återvända till Mosul, säger att han själv inte tvekat över att komma tillbaka: ”It’s my mission” – det är mitt uppdrag.
I kontrast till den enorma förödelsen i Mosul och all synlig utsatthet, utstrålar de båda prästerna både vilja till hopp och framtidstro. Den tar vi med oss och lovar att vi från Svenska kyrkan ska bära dem med oss i böner och goda tankar.
Pehr-Albin Edén, ekumenikhandläggare, kyrkokansliet i Uppsala
Fler bilder från Duhouk
Johanna Svanelind, regional representant för mellanöstern, har tagit fler bilder från församlingens nya kyrka i Duhouk. Du kan se dem i hennes twitterinlägg.
De flesta i församlingen här idag kommer från denna kyrka i Mosul som vi besökte för några månader sen. Den hade bl.a. använts som avrättningsplats av Da'esh.
Idag strålar solen över en ny kyrka för församlingen som flytt hit till Duhouk. pic.twitter.com/We6xzoBRg2— johanna (@jsvanelind) April 28, 2019
Lämna ett svar