I en tid då det blir allt vanligare att människor hatar, hotar och dödar andra bara för att de bekänner sig till en viss religion visar de religiösa organisationerna en väg mot ökad säkerhet i och kring platser för religiös utövning.
Det finns många sorgliga exempel på attacker på platser för religiös utövning både nu och förr. Bara de senaste åren kan jag nämna synagogan i Halle, moskéerna i Christchurch och Bærum, kyrkor i Saint-Etienne-du-Rouvray och Nice. Internationella exempel som fått större spridning. Lokala attacker och trakasserier uppmärksammas inte lika mycket men är nästan vardagsmat. Hakkors målas på en moské, en kyrka eller judiska institutioner, vitt pulver i ett brev skickas till föreståndarna… exemplen är för många för att lista och, ärligt talat, för man ska orka med att ta in dem.
När jag hör om en sån händelse blir min första reaktion bedrövelse över att hat och hot riktas mot just de platser som jag kopplar till strävan efter fred, medmänsklighet och samhällsbyggande värden. Men jag noterar att jag tyvärr inte blir förvånad. Polariseringen i samhället syns på så många plan.
Hur kan jag då bidra till att människor, oavsett religion, kan känna sig säkra när de ska gå och lovsjunga, be eller umgås med vänner och trossyskon? Uppenbarligen behöver något göras åt osäkerheten vid våra platser för religiös utövning.
Jag blev väldigt glad när jag fick nyheten att frågan fått uppmärksamhet inom EU och att man har nu gett medel till religiösa organisationer för ett arbete med att öka säkerheten för dessa platser. Det är bra att EU inser det är trossamfunden tillsammans som är bäst lämpade att tackla frågan.
Flera religiösa organisationer i Europa som alla är drabbade av dessa attacker har alltså bestämt sig för att förenas i ett tvåårigt samarbetsprojekt som EU stödjer, Safer and Stronger Communities in Europe (SASCE). Trossamfunden är representerade av European Jewish Congress (EJC), Konferensen för europeiska kyrkor (KEK), muslimska Faith Matters och European Buddhist Union.
Syftet med projektet är som sagt att öka säkerheten i och kring platser för religiös utövning. Som vi vet är det inte bara plåstret på såret som gör skillnad utan det är det förebyggande arbetet – att se till att skadan aldrig uppstår – som är den långsiktiga lösningen och därför kommer projektet att fokusera på just detta.
Man kommer att samla och sprida metoder och material och erbjuda utbildningar för de olika religiösa samfunden och församlingarna. Projektet är fortfarande i sin linda men när det börjar bli verkstad tror jag att vi kommer att få se att gör skillnad. Inom kort kommer en webbplats att upprättas för att fler kan följa projektet och för att dela erfarenheter och material.
Svenska kyrkan är delaktig främst genom att vara medlem i Konferensen för europeiska kyrkor och kommer både att kunna bidra till erfarenhetsutbytet och berikas av de metoder och idéer som tas fram inom projektet.
Som medlem och medarbetare i Svenska kyrkan känns det stort att vara en del av detta arbete. Och jag påminns att det är genom de stora ekumeniska organisationerna som detta blir möjligt på en global – eller i detta fallet europeisk – skala. Ekumenisk och interreligiös samverkan som kommer att göra skillnad för så många troendes vardag.
Lämna ett svar