Att tjäna varandra i en sårad värld

“Hope” is the thing with feathers –

That perches in the soul –

And sings the tune without the words –

And never stops – at all –

And sweetest – in the Gale – is heard –

And sore must be the storm –

That could abash the little Bird

That kept so many warm –

I’ve heard it in the chillest land –

And on the strangest Sea –

Yet – never – in Extremity,

It asked a crumb – of me.

Så skriver 1800-talsförfattaren Emily Dickinson om hoppet.

Hoppet hör till livsviktigheterna. Det når människan när tillvaron som mest stannat av, eller när det är hård sjögång. Det kräver inget tillbaka.

Hoppet är därför också ett väsentligt kännetecken för alla religioner. I trons sammanhang får det förunderliga med hoppet en givare i Gud, och det underliga att ingen motprestation varken krävs eller förväntas kan bli till tacksamhet.

Det gör tro till ett sammanhang som både ger möjlighet att stå ut med att se tillvaron även där hoppet saknas, men också ger kraft att agera för solidaritet och förändring.

Påvliga rådet för interreligiös dialog (PCID) och Kyrkornas Världsråd (KV) gav förra året ut ett gemensamt dokument för att inspirera kyrkorna att reflektera kring vikten av interreligiös solidaritet i en värld som är sårad av COVID-19-pandemin.

Det går att se dokumentet som ett bidrag till att belysa hoppet i en tid när tillvaron som mest stannat av, men också präglas av hård sjögång på många sätt.

Kommissionen för interreligiös dialog i Stockholms katolska stift (KID) har översatt dokumentet till svenska. Syftet är att den ekumeniska texten ska komma till användning och stimulera till ekumenisk och interreligiös solidaritet även i kyrkorna i Sverige.

Dokumentet formulerar grunden för religionsövergripande solidaritet; att Gud skapat människan och att vi därför är förbundna med varandra, att Jesus Kristus medlidande med människan förändrar vår blick för det hopplösa, och att den heliga Anden ger oss de godaste av krafter för att leva i världen tillsammans.

Ett antal rekommendationer avslutar dokumentet. De innebär såväl ”ansvarsfulla insatser i sociala medier för att främja en sund och konstruktiv kommunikation och sprida budskap om fred och solidaritet”, som engagemang och stöd till unga människors idealism och engagemang när de gör motstånd mot cynism.

Sådant som ytterst handlar om det hopp som slår sig ner sig i själen och inte tystnar.

Dokumentet finns att läsa här på Stockholms katolska stifts webbplats.

Anna Cöster, teologiska sekreterare, Kyrkokansliet i Uppsala