På femte försöket blev det möjligt för internationella handläggare från stiften att komma iväg till Geneve efter att pandemin satt stopp för resan flera gången och man tvingats att planera om Nu var glädjen och tacksamheten stor över tre intensiva och händelserika dagar.
Den 17-21 april reste en grupp av 10 internationella och ekumeniska stiftshandläggare ifrån nio stift tillsammans med tre representanter ifrån Kyrkokansliet till det ekumeniska centret i Geneve. Gruppen bodde under vistelsen på det Ekumeniska institutet i Bossey och fick där även träffa några av årets masterstudenter som vittnade om att trots att flera av dem har fått offra väldigt mycket för att komma till Bossey och studera, t ex att lämna familj och barn under nästan ett helt år, så är det värt det för denna möjlighet att fördjupa sig i ekumeniska studier och dessutom befinna sig på en plats där det ständigt ges tillfälle till viktiga möten med personer aktiva i den ekumeniska rörelsen. Två personer i den svenska gruppen som själva varit Bosseystudenter under 80-talet kunde vittna om att tiden blev en livsomvälvande erfarenhet som har format vägen vidare och lagt grunden för ett engagemang och intresse för den världsvida kyrkan som varat hela livet. Bossey ligger dessutom oerhört vackert med utsikt över Geneve-sjön och bergen runt omkring så miljön i sig är helande. För att ge möjlighet till en ekonomi i balans har antalet studenter minskats till ca 35 per år varav de flesta bedriver en termins studier och endast en mindre grupp genomför ett års masterstudier. Slottet inrymmer dessutom även en hotell- och konferensverksamhet som ger inkomster till verksamheten.
Studieresan har planerats under lång tid men covid-pandemin stoppade planerna. Deltagarna uttryckte en stor glädje över att resan nu på femte försöket äntligen kunde genomföras och man kunde få del av all den myckna kunskap och stora engagemang som finns vid det ekumeniska centret. Efter en rundvandring under ledning av Marianne Ejdersten, WCC Diretor for Communication då alla de gåvor från medlemskyrkor i hela världen som samlats i det ekumeniska centret beundrades var det dags för den första föreläsningen med Kenneth Mtata, Program Director for Public Witness and Diakonia. En minnesvärd kommentar var att om kristna i sin församling i predikan och på annat sätt endast får ett lokalt och individualistiskt perspektiv på kristen tro och inte utmanades med globala perspektiv från den världsvida kyrkans gemenskap kunde man betrakta dem som undernärda. Detta var något som flera av deltagarna återkom till när diskussionen fortsatte under hela besöket om hur man skall stärka engagemanget för internationella frågor och ekumenik i församlingarna hemma. En annan bild som han använde hämtades från matlagning i hemlandet Zimbabwe där man vid vissa tillfällen lägger glödande kol både under och ovanpå grytan. På samma sätt, menade Mtata, kunde de lokala kyrkorna och de ekumeniska organisationerna förena sina krafter och bli mer än summan av de enskilda delarna och därmed nå ett bra resultat i arbetet med svåra freds och rättvisefrågor.
Kyrkornas Världsråd ser som en viktig uppgift att stödja sina medlemskyrkor som befinner sig i krig och konflikt och under dagarna diskuterades situationen och de insatser som görs i Sydsudan, Israel och Palestina liksom kriget i Ukraina. Deltagarna fick också möjlighet att vara med i en särskilt arrangerad middagsbön över de uppkomna stridigheterna i Sudan.
När vi talade med representanterna för Lutherska Världsförbundet inledde de med att betona sina fyra grundpelare i arbetet: * stöd till nödlidande * gemensamma initiativ i missionen * gemensamma teologiska satsningar och* arbetet för enhet. De visade också på hur logon för LWF visade på ett helt program i sig där korset och cirkeln visar på att det är en kristen gemenskap, rosen visar på den lutherska identiteten, handen på arbetet med att stödja människor och duvan med olivkvisten på arbetet för fred och skydd av skapelsen. Det som återkom flera gången var att genom att LWF med ”Lutheran field service” har ett så omfattande humanitärt arbete innebär detta att de har en särskild möjlighet till ömsesidigt utbyte mellan de praktiska erfarenheterna och den mer strategiska och teoretiska reflektionen.
ACT alliansen som har sitt ursprung från 1995 är den yngsta av organisationerna vi besökte i det ekumeniska centret och skiljer sig just genom att det inte är en medlemsorganisation som de andra två utan en allians för att koordinera f a humanitärt och påverkansarbete för de 145 kyrkor och kyrkliga organisationer som ingår i alliansen. Att samlas i regionala forum för att där föra samman resurser gemensamt besluta om arbetets utformning är en viktig del av ACT alliansen arbetsmodell.
Vid den avslutade samlingen utryckte deltagarna en stor glädje över all den kunskap och allt det engagemang som man fått del av och de visade en stor medvetenhet om att det nu fanns ett stort ansvar på dem att där hemma dela med sig av detta och att det även innebär en stor utmaning. Dels eftersom kunskapen många gånger är förvånansvärt låg om dessa sammanhang i församlingarna men också att förståelsen om betydelsen för oss i Sverige är dålig. En viss frustration kunde man också ana under utvärderingen när någon av deltagarna utbrast; att hen var bekymrad över pågående navelskåderi i Svenska kyrkan då de administrativa kostnaderna och systemen liksom hårda frågor som fastigheter hela tiden äter upp allt mer resurser i form av tid och pengar medan resurserna till internationellt arbete minskar.
Lämna ett svar