Internationellt seminarium i Wittenberg

4-18 november 2023 anordnades “the 25th International Seminar” i Wittenberg av Lutherska världsförbundet. Rubriken var Basics of Lutheran Theology – Preaching the Word of God and Celebrating the Sacraments. Kyrkliga ledare för de 150 lutherska medlemskyrkorna nominerar präster till denna kurs och av dessa väljs en grupp av 22 präster ut. Gruppen sätts samman för att få en spridning vad gäller ålder och kön samt geografisk hemvist – för att främja en interkulturell dialog. Emmalina Mattsson, pastorsadjunkt från Järna med Nås och Äppelbo församling deltog i höstas som enda representant för Svenska kyrkan. Under seminariet deltog präster från, Finland, Danmark, Grönland, Tyskland, Nederländerna, Lettland, England, USA, Brasilien, Nigeria, Kenya, Sydafrika, Zimbabwe, Indien, Malaysia och Indonesien.

Jag har länge velat besöka Wittenberg för att studera Luther i hans hemstad, men de resor jag anmält mig till har av olika anledningar blivit inställda. Jag blev därför mycket glad när jag fick förtroendet och möjligheten att åka till Wittenberg och där tillsammans med 21 andra präster från hela världen få lära mig mer om Luther och Luthersk teologi.

Det är väldigt speciellt att under två intensiva veckor få studera Luther tillsammans, att dela liv och erfarenheter med präster från så olika kontexter och sammanhang. Veckorna fylldes med seminarier, föreläsningar och intressanta utflykter i och kring Wittenberg. Alla deltagare turades om att hålla i morgon-, middags- och kvällsbön. Det var spännande att höra hur det är att vara präst på så olika ställen som Sydamerikas djungel, Grönland eller en liten tysk ö utan bilar. Det blev som en teologisk bubbla där vi för en stund kunde ta ett kliv utanför vårt vanliga liv och tillsammans fundera över vad det innebär att vara luthersk kyrka och med nya perspektiv få belysa olika teologiska och praktiska frågor.

När man är en så blandad grupp som vi var, får man tänka både en och två gånger extra innan man är säker på sådant som man annars kanske skulle tycka var lätt att ta ställning till, sådant som man i vanliga fall inte tänker så mycket på. Hela tiden utmanas man i sina tankar och ofta finns inga enkla svar.

Jag kommer ihåg ett seminarium när vi talade om nattvarden och där någon väckte frågan om att använda druvjuice i stället för vin. Det blev ett litet sidospår med några intressanta tankar. Efter seminariet gick vi ut i diskussionsgrupper och då berättar en av deltagarna lite förläget, att hen inte vet hur hen ska göra ibland, när vare sig vin eller druvjuice finns att få tag på och församlingen hen färdats många timmar för att besöka ber om att få fira mässa. Frågan vidgas helt plötsligt till: Kan man använda något annat än vin (och druvjuice) om vin inte finns att tillgå? Finns det omständigheter som skulle kunna få mig att gå ifrån mina principer?  Vad skulle det vara i så fall?

Vid ett annat tillfälle var vi inbjudna till en liten församling en bit utanför Wittenberg. Där möts vi med en sådan värme och gästfrihet att vi är alldeles tagna. De berättar om det jobb de lagt ner på att renovera gamla kyrkor i församlingen, kyrkor som länge stått i obrukbart skick. Det är imponerande hur mycket pengar de lyckats samla in genom olika basarer och insamlingsevent. Det var mycket inspirerande att se att de tillsammans kunnat göra så mycket och fint att se att de tog hand om sina gamla kyrkor även om det var kämpigt ekonomiskt.

När vi efteråt går ut på gården tittar en deltagare frågande på mig.

-Varför lägger de ner så mycket pengar på en gammal kyrka om de får plats i den de har här, undrar min kurskamrat. Frågan är uppriktigt ställd från någon i en kontext där pengar kan rädda liv och jag har plötsligt inte lika lätt som jag brukar ha för att argumentera för att det är viktigt att lägga pengar på att renovera och underhålla kyrkor.

I samtalet blir det så tydligt för mig hur viktig kontexten är och att det är en förmån att ha gamla kyrkor som inte förstörts av krig eller förföljelse. För mig är det så självklart att kristendomen är starkt sammanflätad med vårt kulturarv och att vårda kyrkor är en viktig del i att ta hand om det. För några av mina världsvida kollegor däremot finns, av många skäl, inte samma koppling mellan kyrkorna och kulturarv, därför blir kyrkans praktiska betydelse som samlingslokal för gudstjänst det man tar hänsyn till.

Några andra präster berättar att de är tacksamma varje dag kyrkan får stå kvar innan den bränns ner eller skändas av grupper som förföljer kristna och att ha en kyrka som står upp, blir för dem ett viktigt tecken på kristen närvaro i området. Vi är alla präster i Kristi världsvida kyrka även om vi verkar i olika kontexter, en del av oss måste noga välja när de bär sin prästkrage för att inte riskera sina liv medan andra diskuterar huruvida man ska bära prästkrage en vanlig dag på jobbet eller ej. Att träffa kollegor från andra delar av världen är väldigt utvecklande. Jag tror det gör oss alla mer ödmjuka och gör att vi lär känna oss själva lite bättre. Samtalen och frågorna som väcks tror jag är mycket viktigare än de eventuella svaren. Det är fantastiskt att sitta tillsammans och känna samhörighet med någon från en annan del av världen med en helt annan kontext än min egen. Vi delar tro även om våra liv är väldigt olika. På väg hem igen till Sverige igen tänker jag för mig själv att jag är nog mer luthersk än jag trodde innan jag åkte till Wittenberg.

Emmalina Mattsson