Till innehållet på sidan
Lisa Fröberg

Att vara sammankopplad med varandra och världen

I november 1995 – för mer än trettio år sedan – reste en delegation från Svenska kyrkan till Filippinerna för att då, under festliga former i en gudstjänst i Det heliga barnets katedral i Manila, skriva under överenskommelsen eller konkordatet som det kallas, mellan Filippinska oberoende kyrkan (IFI) och Svenska kyrkan. Sedan dess har vi kyrkogemenskap med varandra och står varandra nära. En luthersk tidigare statskyrka i norra Europa och en katolsk minoritetskyrka i Filippinerna som i samband med att landet inte längre var en spansk koloni bröt med Rom i början på 1900-talet.

Birgitta Larsson, som då var direktor för Svenska Kyrkans Mission, var med i den svenska delegationen och berättar nu där hon sitter i sitt och sin make Pers vackra vardagsrum, att det skedde också ett undertecknande av avtalet i Sverige lite senare. Det ägde rum i Uppsala domkyrka och det var en mycket tråkigare gudstjänst. Inte lika mycket färger som i Manilla och definitivt inga smällare!

Fyra personer är samlade i ett vardagsrum
Från vänster Per Larsson, Shema Batoy, Shery Escabusa och Birgitta Larsson.

I april 2026 sitter två av årets deltagare i utbytesprogrammet Ung i världsvida kyrkan, Shema Batoy och Shery Escabusa, hemma hos Birgitta och Per och samtalar om bakgrunden till samarbetet och om relationen som burit över tid och där människor tagit ansvar kontakten och den fördjupade relationen mellan dessa två kyrkor. Birgitta och Per har ett särskilt band till IFI eftersom de följde och var med och formade relationen på 80- och 90-talen, men de har också en stor del av sitt hjärta i Tanzania och särskilt i Bukoba där de bodde under många år. Tanzania är också är del av utbytesprogrammet Ung i världsvida kyrkan. Det är ungdomar från Svenska kyrkan, den evangelisk lutherska kyrkan i Tanzania och den oberoende kyrkan i Filippinerna som deltar i utbytet. I höst kommer också Colombia med.

Shema och Shery har varit I Sverige i knappt tre veckor och Västerås domkyrkoförsamling och Västerås stift har varit deras bas. Shema och Shery har firat gudstjänster ihop med Per och Birgitta i domkyrkan. De har noterat att relationen mellan IFI och Svenska kyrkan har satt djupa spår i människor, som har fått möta den andra kyrkan. Shery frågar Birgitta om hon hade kunnat tänka sig att relationen skulle vara så livfull mer än 30 år senare, varpå Birgitta svarar att hon inte hade kunnat ana vad som skulle hända, men visst hoppades hon att den skulle bära frukt och att Svenska kyrkan skulle få ta del av kraften i den levande kyrkan på Filippinerna.

Bild av en ledarsida från tidningen Missionsaktuellt 1995
Ledartext skriven av Svenska Kyrkans Missions direktor Birgitta Larsson 1995.

Vi talar lite om de svenska missionärerna som var utsända till Filippinerna, de var ganska många på 1980- och -90-talen. Vi talar om arbete som bland annat kretsat kring musik, liturgi, teologisk utbildning och etableringen av kvinnor som präster i IFI. Per plockar fram psalmboken och vi sjunger psalm 726, Vilket stort mysterium. Musiken är en folkmelodi från Bicol i Filippinerna och en av de två textförfattarna kommer därifrån. Han heter Francisco Feliciano och var rektor på AILM – Asiatiska institutet för liturgi och musik i Manila. Där arbetade också Anders Salomonsson, som utsänd av SKM. Psalmen används både i IFI och Svenska kyrkan. Så nämner vi prästen i granstiftet som Shery och Shema var och hälsade på för någon vecka sedan, Allan Forcado. Han kom hit från IFI inom ramen för programmet Mission i retur för många, många år sedan och blev kvar och arbetar i Svenska kyrkan.

Inför att Shema och Shery reste till Sverige fick de en kortare introduktion. De fick bland annat lära sig att svenskar är ganska kyliga personer, som kan vara svåra att få kontakt med och som ogärna talar med främlingar. Men nu några veckor in på deras tre månaders långa vistelse i Sverige säger de att introduktionen inte stämmer med deras erfarenheter. Shery och Shema säger Hej hej! till dem de möter och de får svar av i stort sett alla. När de deltagit i stickcaféer och annan verksamhet har mänskor talat med dem. Samtal har uppstått och relationer byggs, även när språket kan vara en barriär.

Shery och Shema berättar inspirerat om sin kyrkas profetiska arbete till stöd för människor i utsatthet, vilket många gånger har fungerat som en nagel i ögat för regimen. Både det arbetet och samarbetet med andra kyrkor, som Svenska kyrkan, handlar om att vara sammankopplad med världen, konstaterar Shery och Shema.

Lisa Fröberg, ekumenikhandläggare och en del av Shery och Shemas värdfamilj i Västerås.

Kommentarer

Kommentera det här inlägget

Din kommentar, ditt namn och din eventuella webbplats publiceras under det här inlägget och kan läsas av alla besökare. Din e-postadress publiceras inte. Fält som är markerade med * måste vara ifyllda för att du ska kunna kommentera.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.