Kevin Nyström studerar under höstterminen 2026 vid det Ekumeniska institutet i Bossey, Schweiz. Ta del av hans tankar här:
”Jag har börjat tänka mer på kyrkklockorna som ringer – de ringer ofta här i Schweiz. Såklart ringer de till gudstjänst och bön, men lika ofta för att markera tiden, klockans gång. För mig har de blivit en påminnelse om att det finns något bortom denna tid – Gud, som är densamme i går, i dag och i evighet.
Livet vid Ekumeniska institutet i Bossey har sin egen rytm. Dagarna fylls såklart av föreläsningar, studier och samtal, men också av studiebesök, gemensamma måltider och böner. Vi möts i kapellet, i klassrummet, runt matbordet och på kvällarna när samtalen fortsätter långt efter att dagens program egentligen är slut. Vi delar inte bara studier, utan också liv: frågor, skratt, frustrationer, traditioner, språk och längtan.
Det är kanske just i det vardagliga som mycket händer. I mötet med andra har jag lärt känna både dem och mig själv bättre. Likheter och skillnader i tro blir tydligare. Vissa föreställningar bekräftas, andra faller, och ibland upptäcker man att det man trodde var en stor skillnad egentligen inte var så stor – och ibland är det tvärtom.
En av våra lärare har sagt: ”Vi känner inte varandra.” Jag har ofta tänkt att kanske känner vi inte alltid heller oss själva. I Bossey finns en särskild miljö för att försöka göra båda delarna – genom studierna, bönen, samtalen och livet tillsammans. Det är en resa man får göra i sig själv och tillsammans med andra, för världens och kyrkans skull.
Och någonstans mitt i allt detta har jag börjat ana något av den verklighet som blivit möjlig genom Kristus, han som säger: ”Jag kallar er vänner, eftersom jag har låtit er veta allt som jag har hört från min Far.”
Kommentera det här inlägget