Idag fick LVF Council lyssna till ett s k ”key note speach” vilket hölls av UNHCRs Director of Internal Protection, Mr Volker Türk. Han inledde med att berätta att LVF fanns med i arbetet för 50 år sedan då man formade ”The human refugee law” och ”The law on protection of refugees” . S k ”Faith based organisations” var – då det begav sig – själva motorn bakom skapandet av lagarna runt flyktingfrågor. LVF är en av UNHCRs äldsta partners, den 7:e största och den mest globalt närvarande.
Mr Türk påpekade att de kristna har flykting som en del av sin identitet. Bibeln är full med berättelser om Guds folk i exil och Jesus själv började sin liv som ett av alla flyktingbarn. Identifikation och solidaritet med alla som är på flykt ligger i att vara kristen.
Mr Türk berättade vidare att många länder i syd tar emot stora mängder flyktingar, trots egna begränsade tillgångar. Den stora utmaningen just nu är Nordafrika. Hur svarar världen på dessa flyktingströmmar? 800.000 personer har lämnat Libyen. 1 % av de 800.000 har nått Europa – några 1000 har lyckats korsa Medlehavet. 1400 har försvunnit till sjöss. UNHCR bad världens länder; ge oss platser för flyktingar från Libyien. Europa fyller inte sin kvot. Massa människor fortsätter att sätta sig i båtar och försöker rädda sina liv på andra sidan Medelhavet. Rädsla och populism styr Europas tveksamhet, menar Tûrk, snarare än rationella argument. Här behövs påverkansarbete från alla goda krafter. De negativa, förenklade bilderna av flyktingar får inte stå oemotsagda. Kyrkorna behövs i detta arbete, menade Türk. Att ständigt ropa ut rätten till skydd, rätten till medmänskligt bemötande, rätten till att få möjlighet att leva sitt liv. Som kristna får vi inte tystna, utan ständigt påpeka när diskussioner föenklas, förfulas, när våra medmänniskor – systrar och bröder – blir reducerade till ”kvotflykting”.
Mr Türk poängterade LVF:s viktiga arbete i fält och lyfte fram det faktum att när hjälporgansiationer och FN-arbetare är klara och packar ihop, då är kyrkorna kvar. Att vara kyrka är att vara kvar på plats, att hålla ut, leva med, bygga upp och bygga ut.
Flyktingströmmarna ökar i världen, av olika skäl. Vi kommer att få se fler internflyktingar på grund av miljöförändringar, fler internflyktingar på grund av ökat våld i samhället. Men vi ser också ökad förmåga att återvända för de som kan det. Mr Türk avslutade dock med att påpeka att vi behöver öka möjligheterna för människor att sluta vara flykting och istållet bli invandrare – bli någon som inte längre flyr från något utan vill skapa något. Om vi tror att Gud har skapat människan och gett henne frihetslängtan, skaparkraft, längtan efter liv – ja, då är det en gudomlig skyldighet hos varje människa att fly från förtryck, lämna destruktivitet, skapa möjligheter, vilja ett bättre liv. Och det är en gudomlig skyldighet hos varje människa att stödja, bejaka och försvara denna längtan efter liv. Om det bad UNHCR de lutherska kyrkorna om hjälp idag. Ett stort förtroende!
Lämna ett svar