”Som fan läser bibeln”

Predikan på första söndagen i fastan

Matt. 4:1-11

Från den digitala gudstjänsten i Mariakyrkan söndagen den 21 februari 2021



Jesus förs av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen. Nu bland de första dagarna av fastan får vi se hur Jesus frestas och hur han svarar på djävulens erbjudanden.

Först: ”Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd”. Jesus svarar människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.
Vore inte detta en god sak? Om Jesus förvandlade stenar till bröd och dessutom delade med sig av sina förvandlande krafter till sin mänsklighet skulle det bespara vår värld hunger och lidande. Men perspektivet var inte Guds.

Senare ska Jesus mätta stora skaror 5000 man, plus kvinnor och barn, så rimligen 15-kanske 20 000 personer, när de kommit för att lyssna till honom, utan tanke på matsäck eller fikapengar.
Utgångspunkten bland de som kommer är sökandet efter Gud, efter hans Ord, efter den rätta vägledningen för hela livet.

De lyssnar efter Guds Ord och som en slags praktisk följd blir de mättade med bröd. Ytterligare något senare ska Jesus samla de tolv vid den sista måltiden som blir vår eukaristi, vår nattvard, det stora och beständiga brödundret där Jesus som vetekornet dör och bär rik frukt. Han ger sig själv som bröd åt sin kyrka och åt sin mänsklighet.

Jesus är inte likgiltig för människors hunger eller vår strävan efter människovärdiga livsförhållanden åt alla, men våra livsbehov behöver ställas i dess större sammanhang. Vi behöver se att vi är skapade av Gud och anknyta till Guds större skaparblick för allt skapat. Vi behöver räkna med Guds större perspektiv.

”Om du är Guds son, så kasta dig ner från tempelmuren. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar och de skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten”. Jesus svarar: ”Du skall inte sätta Herren din Gud på prov”. Här prövas tron. Kan vi få ett bevis på att Gud finns, att Gud beskyddar de sina. På tempelmuren, sinnebilden för Guds beskydd frestas Jesus igen att visa hur spektakulärt Gud kan ta sig an sin mänsklighet och skydda de sina.

Djävulen prövar Jesus som skriftlärd och teolog, men Jesus synar honom, som skriftlärd och teolog. För inte så länge sedan hörde jag i den politiska debatten Peter Hultqvist genmäla till Jimmie Åkesson att ”du tolkar det jag sagt, som fan läser bibeln.” Ursprunget för uttrycket hittar vi i dagens evangelium: Andemeningen är att driva fram ur skriften det som är min egen ståndpunkt utan att uppriktigt söka Gud. Det är inte så svårt att läsa bibeln på det sättet och med bibeln argumentera på det sättet, men Jesus visar oss ett annat sätt – ett som låter Gud vara Gud – som inte söker fånga in honom i våra egna boxar.

Gud tål nog att vi prövar honom med våra ärliga frågor och hjärtats hemliga önskningar, att vi sjunger ut i vrede över tillvarons orättfärdigheter, men Gud låter sig inte ägas eller utnyttjas. När vi ändå försöker äga Gud blir det oftast på bekostnad av människan. Jesus kastade sig inte ut från tempelmuren, han störtade sig inte ner i djupet – han frestade inte Gud. Men han steg när tiden var inne ner i dödens djup, ner i övergivenhetens natt, i de värnlösas utsatthet. Han kastade sig inte ut, han gjorde inget spektakulärt – han gick ner i våra djup när han avrättades som en brottsling på ett kors.

Vi den tredje frestelsen tar djävulen Jesus med upp på ett mycket högt berg, där blir han visad alla världens riken och dess härlighet. ”Allt detta ska jag ge dig om du faller ner och tillber mig.”
Jesus svarar: ”Herren din Gud skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.”
Igen, vore det inte gott om Jesus kunde ta makten och ställa allting tillrätta. Med sunda värderingar, den gyllene regeln och sitt goda sätt att möta människor och inte låta sig korrumperas, men det är väl det som är frestelsen, att bli korrumperad, att tillbe någon annan än den som är värd all vår tillbedjan.

Vid två andra berg längre fram i evangeliet visar Jesus vem han är, vilket hans uppdrag är och hans relation till den makt som djävulen så generöst erbjuder honom.
Först ett litet berg utanför Jerusalems murar som fått namnet Golgata, där han korsfästes. Där hörs orden igen två gånger: Först ur folkhopen: ”Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar – hjälp dig själv nu, om du är Guds son, och stig ner från korset.” Sedan från översteprästerna, de skriftlärda och de äldste: ”Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels kung, nu får han stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. Han har satt sin lit till Gud. Nu får Gud rädda honom, om han bryr sig om honom. Han har ju sagt att han är Guds son.”
Men, Jesus har inte kommit för att rädda sig själv, han kom inte för att regera i egen sak eller med egen tillförskansad makt.

Det sista berget ligger i Galileen, där Jesus växte upp, där möter han lärjungarna igen efter det att han uppstått från de döda: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i faderns och sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Här vore det fint att sluta, men jag vill först understryka en sak. Det är när Jesus lidit, dött och uppstått från de döda som han uttrycker detta att han blivit given all makt i himlen och på jorden.
Han har inte sökt den, han har inte tvingat sig till den eller korrumperat sig till den – han har fått den av sin himmelske Fader genom att fullborda sitt verk.

Amen.

Johannes Grimheden

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *