Jesaja 58

”Ni fastar under bråk och gräl och skändliga slagsmål. Som ni fastar i dag blir inte er bön hörd i höjden. Är det en sådan fasta jag vill se: en dag då man späker sig, hänger med huvudet som ett strå, ligger i säck och aska? Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren? Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen! Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg. Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: ”Här är jag.” Om du gör slut på allt förtryck hos dig, hot och hån och förtal.”  

Johan skriver:

När jag var tonåring och ofta var i Stockholm så hände det inte sällan att jag hörde Maria. Inte Jesus mor men den Maria som satt och sjöng vid sin elorgel på plattan vid Sergels torg. Det finns faktiskt en liten artikel om henne på wikipedia. Marias pappa var frikyrkopastor och själv vill hon berätta om Jesus via sina läsarsånger. Med bästa vilja i världen kan jag inte säga att hon sjöng bra, hennes röst ekade ganska gällt över betongplattorna på torget. Men hon var ett annorlunda inslag i det offentliga rummet, inte minst i Stockholms 70- och 80-tal. Det fanns och finns en outtalad regel i vårt land – min tro behåller jag för mig själv, människor som Maria gör oss besvärade. På Tv är vi vana att se muslimer cirkla runt Khaba i Mecka, eller hinduer som övertäckta av röd färg sänka sig ned i Ganges. Ska vi se likande scener av massor och människor som gör samma sak i vårt land måste Sverige ha vunnit OS-guld i Ishockey.   Därför är inte texten idag helt lätt att förstå för en nutida nordbo. Vem hänger med huvudet iklädd säck och aska runt gathörnen i Örebro? Men om vi istället för fasta tänker på den fasad vi visar upp för varandra. Vår egen präktighet som tar sig uttryck i tankar som att jag är väl inte sämre än någon annan, och se vad dom där andra gör…   Det Jesaja kritiserar är att hans samtid använde fastan för att visa upp sig själva. Dom har inte förstått att en riktig fasta handlar om att glömma sig själv och se min medmänniska. Om vi ser på Jesaja ord på det sättet så tror jag att han talar rätt in till vår egen tid och till oss.