1 Mos 16 

Abrams hustru Saraj hade inte fött honom några barn. Hon hade en egyptisk slavflicka som hette Hagar, och en dag sade Saraj till Abram: ”Herren har gjort mig ofruktsam. Gå till min slavflicka, kanske kan jag få barn genom henne.” Abram samtyckte, och så tog Saraj, Abrams hustru, sin egyptiska slavflicka Hagar och gav henne åt sin man. Abram hade då bott tio år i Kanaan. Abram låg med Hagar, och hon blev havande. Men när hon märkte att hon väntade barn började hon se ner på sin matmor. Då sade Saraj till Abram: ”Denna skymf är ditt fel! Jag lade själv min slavflicka i din famn, men när hon märkte att hon väntade barn började hon se ner på mig. Herren må döma mellan mig och dig!” Abram svarade Saraj: ”Du bestämmer själv över din slavflicka – gör vad du vill med henne!” Saraj bestraffade henne, men då rymde hon. Herrens ängel fann henne vid en källa i öknen, källan på vägen till Shur. ”Hagar”, sade han, ”Sarajs slavflicka, varifrån kommer du och vart är du på väg?” Hon svarade: ”Jag har rymt från min matmor Saraj.” Då sade han till henne: ”Vänd tillbaka till din matmor och underkasta dig henne.” Och Herrens ängel sade: ”Jag skall göra dina ättlingar mycket talrika, så talrika att ingen kan räkna dem.” Herrens ängel sade till henne: ”Du är havande och skall föda en son, och du skall ge honom namnet Ismael, ty Herren har hört din klagan. Mer vildåsna än människa skall han vara, han skall slåss mot alla och alla mot honom. Öster om alla sina bröder skall han bo.” Hagar gav Herren, som hade talat till henne, ett namn: ”Du är Seendets Gud.” Ty hon tänkte: ”Har jag verkligen sett Gud och förblivit vid liv?”

 Jenny skriver:

Det är en mycket innehållsfylld text vi läser ur Gamla testamentet så här efter den första söndagen i fastan. Saraj, som senare får namnet som hon är mer känd under, Sara, säger åt sin man Abram, som senare blir Abraham, att han ska gå och göra hennes slavkvinna Hagar med barn. Barnet blir Abrahams förstfödde son Ismael, som i tystnad försvinner ut ur historien när Abraham får ett ”riktigt” barn med Sara, Isak, alla judars ursprung.

För ett modernt öra finns så många fel i den här texten att det skulle krävas en bok för att reda ut det. Vad är det för människosyn som visar sig här? Bara existensen av en slavkvinna får det att slå knutar i min mage. Och Saraj, hon ”ger bort” sin slavkvinna till sin make och säger att han ska skaffa barn med henne. Är det ens troligt eller har denna del av GT:s författare här gjort som så många andra och lagt ett ansvar på kvinnan som hon inte bett om? Frågorna får för tillfället vila till förmån till en kort kommentar om unge Ismael. Vad händer egentligen med honom, när pappa Abraham får sin Isak och glömmer att han redan har en son?

I 1 Mos. 21:8-21 blir Ismael fördriven tillsammans med sin mor därför att  Sara inte vill att Ismael ska ärva tillsammans med Isak. Ismael försvinner där ut ur Gamla testamentet, men dyker upp tolv gånger i Koranen istället. Han är enligt den muslimska traditionen förfader till profeten Muhammed. Kanske vill den här texten påminna oss, så här i fastans tid, om hur brott begåtts i alla släkten och att människor fått betydelse på olika sätt i olika traditioner, men att vi alla hör ihop. I vår tid kan vi behöva påminnelsen om att judar, kristna och muslimer inte främst är olika, vad än medievärldens dramaturgi lär ut.