
Fredag 27/2 Danielsboken 9:3-2
Jag vände mig till Herren Gud med bön och åkallan och höll fasta i säck och aska.
Jag bad till Herren, min Gud, och bekände:
”Ack, Herre, store och förfärande Gud, du som troget håller fast vid förbundet med dem som älskar dig och håller dina bud!
Johan skriver:
En gång sjöng jag med en kör från Uppsala i Linköpings domkyrka. Vi var en liten dubbelkvartett där var och en oftast var ensam i sin stämma. Det är och förblir det svåraste och roligaste jag gjort i körsammahang. I Linköping var det den kvällen många som drog omkring och skränande – såsom det ibland är i städer. Genom de tunna glasfönstren i domkyrkan hördes deras hesa röster. Så började vi sjunga, helt stilla i den väldiga akustiken: ”Let all mortal flesh be silent and stand in fear and tremble” (Låt alla dödliga tystna och stå darrande och fyllda av fasa). När den första frasen klingat ut var det alldeles tyst utanför, inte ett ljud hördes längre från gatorna. Effekten var i sig nästan skrämmande.
Du ska frukta och älska Gud skriver Luther i katekesen och det låter hopplöst gammaldags. Inte ska vi väl skrämmas med hjälp av Gud, det hör ett ihop med ett annat samhälle och en annan tid som vi vill lämna bakom oss.
Men är lydnad och underkastelse det samma som gudsfruktan? Finns det något gott i det Danielsboken säger: ”Ack, Herre, store och förfärande Gud…”
Ibland känns vårt svenska språk så fattigt. På engelska finns ett ord som heter ”awesome”, Det betyder både stor, underbar och skräckinjagande. Gud är kanske som ett bergsmassiv som både kan vara vackert men också skrämmande för att det är så annorlunda.
När människor i bibeln möter änglar så blir de alltid först rädda. Det första ängeln måste göra är att lugna ner dem, som Gabriel säger till Maria: ”Var inte rädd!”
Men Gud, som är bortom, i och över allt – är inte också Gud på ett sätt så annorlunda att Gud blir förfärande. I C.S. Lewis Narniaböcker beskrivs Gud/Jesus som ett lejon – också det en bild som rymmer både skönhet och fara.
Kanske är den största faran i vår tid att Gud blir alldeles ofarlig, tam och menlös?
Men om Gud verkligen är GUD så finns det helt annorlunda alltid närvarande.
Eller för att avsluta på engelske: ”God You are Awesome!”