Psaltaren 130:6
Jag längtar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen,
än väktarna efter morgonen.

Jenny skriver:
För en liten tid sedan slutade en av mina bröder äntligen att jobba natt. I sexton års tid har han kämpat med arbetspass som börjat vid 18 och slutat vid 06. Jag kan inte ens föreställa mig hur man anpassar sig till något sådant, hur man får hjärnan vaken och skärpt mitt i natten, efter att redan ha jobbat ett ganska långt kvällsskift. Hans jobb är heller inte enkelt eller på något sätt självklart, snarare en aning krävande, men kanske är det just det som räddat honom. Han har varit tvungen att anstränga sig och aldrig slappna av, aldrig låta tröttheten övermanna honom.Min bror jublar i alla fall över att äntligen slippa nätterna.
”Jag tror inte det är bra för människan att leva så” säger han.
Sexton års väntan på morgonen är över.
Men någon är det alltid, som i desperation längtar efter morgonen, för att vara vaken om natten är ofta ensamt och svårt.
Själv jobbar jag då och då som jourhavande präst om nätterna.
Jourhavande präst är ett av mina allra bästa argument för att någon ska stanna kvar som medlem i Svenska kyrkan. Jourhavande präst svarar i telefon varje natt, året runt, när människor blir kopplade dit efter att ha ringt 112. Människor som står på bron inför hoppet.
Innan jourhavande präst fanns berättade larmoperatörerna på 112 att de ofta fick samtal som de inte visste vart de skulle koppla: från dem som om natten stod på bron inför hoppet, steget ut i ett högt fall mot en säker död. De behövde inte ännu ambulans, ville inte att polisen skulle komma. Larmoperatörerna blev ofta sittande med samtalen kvar i öronen, för man vill ju inte lägga på luren när någon står inför hoppet. Telefonkön växte. Larmoperatören kände sig maktlös, inte utbildad och rustad för den sortens samtal. Idag kan de koppla till jourhavande präst, en tjänst som Svenska kyrkan helt och hållet betalar för. En vacker tjänst, en insats att vara stolt över.
Igår ringde en annan av mina bröder och berättade att hans jobb ska outsourca till något avlägset land med betydligt lägre lönekostnader för företaget. Om han vill jobba kvar på företaget får han nu börja jobba ständig kväll för att anpassa sina tider efter tiderna på andra sidan jordklotet.
Det tycks som om någon alltid måste vaka över natten och längta efter morgonen.