Johannes 13:14

“Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.”

Johan skriver:

Seder och bruk skiljer sig mellan olika tider och platser – men en sak verkar vara detsamma oavsett var och när vi befinner oss på jorden. Den som jag delar min mat med är min vän. Det är likadant hos oss idag, bjuder jag någon på mat så handlar det inte bara om att äta för att få näring, vänskapen och att jag bryr mig om den andre är lika viktigt – om inte viktigare. I England, särskilt på långfredagen, äter man en speciell sorts bulle: Hot Cross Bun, eller Het korsbulle, en rund bulle med russin som har ett kors på ovansidan. Förr, och kanske än idag, var idealet att dela bullen med någon annan och då fanns följande ramsa att ta till: ”Half for you and half for me, Between us two shall goodwill be” vilket betyder ”Halva för dig och halva för mig, mellan oss båda ska det alltid råda vänskap”.

Måltiden som ett tecken på gemenskap och vänskap!

Idag är det skärtrosdagen – om några timmar ska jag fira en av mina favoritgudstjänster under året (jag tycker att vi får ha sådana). Skärtorsdagen handlar om den första nattvarden, en judisk påskmåltid som Jesus nytolkar. Nu handlar den om gemenskapen med honom, han som är vin och bröd – mat förvärlden.

I år följer vi Johannesevangeliet under stilla veckan och Johannes talar inte så mycket om måltiden, däremot lyfter Johannes fram att Jesus tvättade lärjungarnas fötter.
Och jag tänker – står inte måltiden och tvättandet egentligen för samma sak? Handlar inte båda om närhet och gemenskap? Att låta någon tvätta mig är ännu intimare än att dela mat med en annan. Och när Jesus tvättar fötterna på sina lärjungar, trots att Petrus inte finner det passande, så visar han vem han är: Inte härskaren utan tjänaren, den som ger allt, till och med sitt eget liv.