Bäste Johan!

Det finns så mycket nöd i världen!

Jag vet faktiskt inte hur jag ska hantera det. Eller, så här: jag har en rad strategier för att hantera det, men jag tror inte att det finns en enda. Inte ett facit. Ingen slutgiltig lösning

Ibland frågar någon mig om teodicéproblemet (jag ber om ursäkt, Johan, att vi hamnar här redan nu, men det är ju centralt och intressant, det kan inte hjälpas). Teodicéproblemet handlar ju om hur Gud kan vara fullkomligt god och allsmäktig, samtidigt som det finns lidande i världen. Det här har människor funderat över så länge det har funnits människor, tror jag, i alla fall så länge människor har vågat tro på en god Gud istället för en godtycklig Gud som gör lite som han vill och som man måste blidka med offergåvor. Om Gud är god och dessutom har all makt i himmelen och på jorden, varför lyfter han inte bara sitt lillfinger och befaller allt ont att vittra sönder? All elakhet. All oginhet. All misstänksamhet. Allt våld. Allt förtal. Alla naturkatastrofer.
Ingen mer miljöförstörelse. Ingen mer makt åt de rikaste, helt enkelt inget mer indelande i fattiga och rika alls. Alla lika mycket värda. Alla lika mätta. Alla lika trygga. Jorden levande i harmoni med alla sina invånare: djur, växter, människor och organismer.

Om jag vill vara kristen, om jag vill tro på Nya Testamentets ord om en Gud så kärleksfull att han sänder oss människor sin ende son, ja då måste jag också förhålla mig till teodicéproblemet.

Det närmaste jag och många teologer med mig kommer att svar är: den fria viljan.
Gud har, av skäl som kanske bara Gud själv ytterst förstår, gett oss människor en fri vilja. Den använder vi till gott och till ont. Om vi inte kunde använda den till ont så vore det inte en fri vilja.

Vi människor måste alltså välja att vara goda. Varje dag på nytt, hela tiden nya val som håller oss på rätt vägar. Det finns inte en enda människa som lyckas med det varje dag och hela tiden. Men vi måste våga fortsätta försöka.

Genom Jesus, genom hans lidande, hans väg fram till korset som vi följer nu under fastan och påsken, men framför allt genom hans gränslösa kärlek till oss människor så blir vi förlåtna alla våra misslyckade försök. Vi blir till och med förlåtna de gånger då vi inte ens försöker utan alldeles med öppna ögon använder vår fria vilja till ont.

”Okej, men även om jag köper det där: allt ont kommer inte från människor.” Brukar ofta en invändning lyda. Mitt svar är att det mesta trots allt gör det. Visst har naturkatastrofer funnits långt före mänsklighetens tid på jorden, men de som inträffar idag är slående ofta påverkade av människor på ett direkt eller indirekt sätt. Och resten. Kriget, orättvisorna, våldet, miljöförstörelsen. It´s on us. Det är människors fel, faktiskt. Eller tänker du annorlunda, Johan?

Det var lättare att veta vem som var ens nästa och hur man skulle hjälpa hen förr, precis som du skriver Johan. Om jag vet att min granne varit tvungen att nödslakta sin ko förstår jag att det är läge att dela min mat och min mjölk med hen. Men idag har jag möjlighet att ta del av hela världens lidande, varje dag och hela tiden. Och min tro, min kristna tro, tvingar mig faktiskt att göra något åt detta. Det är inte ett val. Om jag lever av Guds oändliga nåd och i en kärlek utan gräns så kommer det att forma mina handlingar. Tro utan gärningar är död, står det i Jakobsbrevet. Det betyder inte att jag måste agera på vissa sätt för att få kalla mig troende, nej tron är gratis, Gratia – nåd. Men det betyder att om jag verkligen är troende så kommer den kärleken att driva mig till gärningar.

Så, tillbaka till mina strategier som jag nämnde i början av brevet. Jag kan berätta om några av dem om du vill. Men jag skulle först gärna vilja höra om dina. För världen är stor och du och jag är små. Imorgon vet jag att du kommer att fundera kring fastans innersta innebörd, och det där med att vi inte ska fasta för att andra ska se hur duktiga vi är på att vara kristna, utan i det fördolda, där bara Gud kan se. Hur är det då med de goda gärningarna? De som föds ur vår levande tro. Ska de också ske i det fördolda?

Bästa hälsningar

Jenny

Jakobsbrevet 2:14-17

Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom?
Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen,
vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver?
Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död.