Måndagen i stilla veckan funderar Jenny över hur det går ihop att vara en påskglad mamma och en funderande teolog på väg mot korset.
Käre Johan!
Nu är den här, denna heliga tid av förberedelse. För samhället i stort kanske mest förberedelse för att äta massor av god mat, många kilo godis och njuta av pynt i alla vrår. För mig och många kristna med mig, en förberedelse av det inre. Jag känner ofta i stilla veckan och påsk att jag lever i två dimensioner samtidigt. Jag älskar att måla påskabrev med min treåring, fästa fjädrar i busken utanför och dekorera hos kaninerna så att påskharen blir glad när hon kommer på besök. Under tiden rör sig mitt inre också mot allvaret, mot kärnan, mot korset och det som finns bortom. Det är en speciell upplevelse som jag skulle önska att alla fick dela någon gång.
Mitt bibelord idag är hämtat ur Hebreerbrevet och är något av det viktigaste med vår tro. Eftersom han själv har prövats och lidit kan han hjälpa dem som prövas. Däri ligger den, den djupaste innebörden av Jesu tid på jorden. Genom att vara en av oss och som i det mänskliga prövats bortom det tänkbara både utanpå och inuti, visar Gud oss på sin trovärdighet. På sin trofasthet.
Det finns så mycket jag inte begriper, så mycket som är fel i världen som jag önskar att vi kunde ställa till rätta. Det finns saker jag önskar att vi kunde få veta, verkligen veta och slippa tro, som att vi inte behöver vara rädda för döden, som att vi inte någonsin måste skiljas från de själar som vi hör ihop med. Men så ser inte tillvarons villkor ut. Istället får jag tron och det är en gåva, den rör sig alltid bortom, den innebär det jag kan föreställa mig men också alltid mer. Gud är alltid större. Men Gud är också alltid närmare.
Så finns det självklart ingen motsättning mellan att måla med alla färger över pappret, att gömma ägg i trädgården, att vara sugen på godis och att gå upp mot Jerusalem. Och vidare, mot Getsemane, Via Dolorosa och Golgata. Det tillhör mitt livs villkor, att vara en påskglad mamma som målar kinderna på mitt barn och knyter schalett om hennes hår, samtidigt som jag får vara en sökande teolog, en som tänker tankar om Gud och tackar för Guds otroliga uppoffring för mänsklighetens skull.
Så, allvarliga och samtidigt glada hälsningar i stilla veckan,
Jenny
Hebreerbrevet kapitel 2:18
Eftersom han själv har prövats och lidit kan han hjälpa dem som prövas.