Jag smyger in i den fullsatta lokalen så tyst som möjligt. Deltagarna, som alla är asylsökande, och ivriga att lära sig ”den svenska koden” har tagit fram sina anteckningsblock. Föreläsaren, som ursprungligen är från Chile, presenterar dagens tema som är: Hur svenskarna visar sina känslor. Hon förklarar att man inte kan se på svenskarnas ansiktsuttryck hur de känner – det är omöjligt. Däremot förstår man dem om man tittar in i deras ögon. Hon tittar allvarligt ut över salen och deltagarna antecknar. Jag smyger vidare, in i nästa rum där jag ska ha möte, både full i skratt över den drastiska beskrivningen, men också fascinerad över intresset som finns av att förstå svenskarna, d.v.s. mig. En tanke som dröjer sig kvar är att jag hoppas att deltagarna som antecknar i rummet bredvid fortsätter att visa sina känslor. Svenskarna – d.v.s. jag – har något att lära sig.
Katarina Wändahl
Svenska kyrkan i Norrköping
Kommentera det här inlägget