Till innehållet på sidan

Författare: christinabystrom

  • christinabystrom

    ”Tron hör till den nyfikenhet utan vilken människors barn inte kan leva”

    Efter Högmässan kom han emot mig och sa med ett stort leende över hela ansiktet: ”Var stolt”! Jag förstod ingenting men småbarnspappan, ingenjören och katoliken från Syrien som blivit en del av vår gemenskap i Svenska kyrkan i Skäggetorp bara upprepade: ”Var stolt!” När jag ändå inte begrep förklarade han[…]

    Läs mer

  • christinabystrom

    Barnen säger ”Hej prästen” när de ser mig…

    I serien "Människor i Malmö på Svenska kyrkans hemsida" möter man olika profiler i den malmöitiska mångfalden. Denna gång prästen Cecilia. Barnen i området Kroksbäck här vid Hyllie kyrka säger alltid ”Hej, prästen!” när de ser mig. Många av dem är muslimer, men de kommer gärna till kyrkan. På skolavslutningarna[…]

    Läs mer

  • christinabystrom

    Det vet väl alla…

    Barnen från asylboendet – visst är det förskräckligt att de inte lärt sig att man inte bara smakar på en bulle och sedan inte äter upp den. Det vet väl alla - att man äter upp det man tagit till sig! Jag vet inte hur många gånger jag mötts av[…]

    Läs mer

  • christinabystrom

    Sommaren ger möjlighet till nytänk

    För många i våra församlingar kan sommaren bli en jobbig påminnelse om att familjen inte har råd att åka på semester eller göra det där lilla extra. Så har vi fått tänka om och stänger nu inte ner kyrkan sommartid. I sommar erbjuder vi barn och familjer Sommarlovshäng och Familjeutflykter[…]

    Läs mer

  • christinabystrom

    Att bjuda på kaffe och samtal

    Att bjuda på kaffe och samtal, det är precis vad internationella gruppen i Mikaelskyrkan i Ryd i Linköping gör ibland i det lokala köpcentrumet. Det blir en trevlig stund där vi träffar aktiva församlingsbor men också människor vi aldrig mött. Spännande möten helt enkelt! Och vi bjuder på kaffe och[…]

    Läs mer

  • christinabystrom

    Dialekten är ryggraden – och alla ska få andas ut!

    Förr trodde jag att en dialekt var något en människa lade utanpå sitt språk. Alltså först språk sedan dialekt. Nu vet jag bättre. För nu har jag levt både i England och i Göteborg. I England (Liverpool) som vi har bott och arbetat i under några år, var våra barn[…]

    Läs mer

  • christinabystrom

    ”På tredje dagen, på tredje året…”

    För två år sedan tog det stopp för Helena. Det tog även stopp för hennes medarbetare på fritidsgården i Hageby. Ett femtiotal ungdomar hade drabbat samman i området och det skrämde många. Vad var anledningen till bråket? Var det kristna och muslimer som slogs? Kommer det här att hända fler[…]

    Läs mer

  • christinabystrom

    Världsböndag på S:t Tomasgården

    Kvinnor och barn, de mest utsatta i vår värld. Så viktigt att få fira denna dag tillsammans, och att få göra det med starka röster ifrån hela världen. Vi har firat Världsböndagen här på S:t Tomasgården, Fosie församling i Malmö. Årets värdland är Kuba och temat fokuserar kring barnen: Ta[…]

    Läs mer

  • christinabystrom

    Hopp

    Jag står och väntar i kyrkan. Vi har gjort iordning med vatten till dopfunten och framme vid altaret hänger en klädställning med bröllopskläder och prästkläder. Alldeles snart ska en skolklass komma och vi ska i två timmar prata om ämnen som dop, bröllop och begravning. Nu hörs på avstånd glada[…]

    Läs mer

  • christinabystrom

    Fasta i en mångkulturell församling

    Efter onsdagens kvällsmässa i Berga kyrka, Linköping, står en av kvinnorna i församlingen och bjuder på bullar. De ser ut som hamburgerbröd, med sesamfrön på. Men det är söta bullar med sylt och kokos i. ”Varsågod. Jonafastan är slut idag.” Viviann, med ursprung i Libanon, och nybliven medlem av församlingsrådet,[…]

    Läs mer