Svenska kyrkan arrangerar en i sina stycken fullständig unik filmfestival i Arjeplog där prästen och eldsjälen Niklas Westling varje år lockar gräddan bland svenska skådespelare och regissörer som möter en alltmer filmkunnig och diskussionsintresserad filmpublik.

I år 2012 för åttonde gången. I en kommun med lite dryg 3000 invånare säljs omkring 1700 biljetter till filmfestivalens 7 filmvisningar. Under söndagen (19/2) firades en gudstjänst i filmens tecken där biskopen i Strängnäs Hans-Erik Nordin predikade.

Gudstjänstens psalmer valdes av filmgästerna som under gudstjänsten vackert fick kliva fram och ställa sig i ambon för att motivera sitt psalmval. 

Sommarpsalm i februari

Först ut var regissören Richard Hobert, med ett långt filmskapande som började redan på 1970-talet på sin meritlista liksom Bergmanpristagare på 1990-talet. I årets guldbaggegala prisbelönt genom filmen En enkel till Antibes där Sven-Bertil Taube fick bagge för bästa manliga huvudroll.

Hobert ställde sig i talarstolen och berättade öppet och ärligt att särskilt många psalmer kunde han inte. Däremot kunde han gå tillbaka och fundera vilken psalm som på något sätt sagt honom något viktigt genom livet, och det var psalmen 199; Den blomstertid nu kommer. 

– Men kan man sjunga den i februari i Arjeplog? Ja, det är ju det man kan, menade Hobert. Under ytan finns en sommar som vi alla längtar till och den sommaren i naturen och inom oss vill jag lyfta fram, motiverade Richard Hobert psalmen.

Och med de orden sjöng vi oss igenom den allra mest sommarlovsförknippade sångerna i hela svenska psalmboken en vit vinterdag i februari.  

Blott en dag

Så småningom steg Rolf Lassgård fram och berättade att han blivit lite ställd av frågan. Skulle han googla sig igenom hela psalmboken och leta bland alla som fanns eller hur skulle han göra. Nej, efter lite funderande så väntade han istället på att en psalm på något sätt skulle komma till honom. 

– Och det kom en psalm, berättade Lassgård, psalm 249, Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Lassgård är en skivnörd med en stor skivsamling, och denna psalm visade sig också vara en av de få som han hade i sin samling. Med Freddie Wadling på Frälsningsarméns skiva som han varmt ville rekommendera.

Var inte rädd för mörkret

Ann Petrén berättade mot slutet av gudstjänsten om sitt psalmval. Hon hade hört en dikt av Erik Blomberg på en begravning och fäst sig vid orden. ”Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Vi ser ju inga stjärnor, där intet mörker är. I ljusa irisringen du bär en mörk pupill ty mörkt är allt som ljuset med bävan längtar till. Var inte rädd för mörkret, som ljusets hjärta bär.” 

Just denna tanke tyckte Petrén berörde något viktigt generellt, särskilt när vi tänker på filmfestivalens många filmer som berör komplexa och mörka teman många gånger.

Petrén fick av en slump reda på att dikten tonsatts av Karin Rehnqvist på 1990-talet och nu blivit en psalm i svenska kyrkans nya psalmbok. Därmed var Ann Petréns psalmval givet, psalm 797. 

Med en rytmisk och sinnrik melodi fick vi sjunga en ganska nydanande psalm som många av oss i gudstjänstbänkarna aldrig sjungit förut. Diktaren skrev denna dikt redan på 1920-talet. Så småningom blev Blomberg en erkänd teaterkritiker.

– Cirkeln knyts ihop igen här i Arjeplog, avslutade Ann Petrén med ett leende.

Härlig är jorden

Gudstjänstens sista psalm valde Rolf Lassgård. Han valde en psalm som han som medverkande skådespelare allra oftast kommit att stöta på i samband med filminspelningar; psalm 297 Härlig är jorden.  

– Det är ju en typisk begravningspsalm förstås. Men ibland slås man av hur man går i fotspår som har trampats upp de som gått här före oss, och då är den här psalmen en fin hyllning till livet.

Med hjälp av filmfestivalens filmkonstnärer fick vi alltså sjunga tre av Sverige allra mest sjungna och använda psalmer men med en unik motivering som gjorde att de ändå avlockades en ny betydelse i sammanhanget.

Möte mellan kyrka och filmkonst

Arjeplogs filmfestival utvecklas från år till år och det som är riktigt intressant att följa är just där här mötet mellan företrädare för kyrkan som den mer etablerade och institutionaliserade religiositeten och filmfestivalens fria filmkonstnärer som under gudstjänstens stora ram bidrar med personliga tankar.  

Religion inspirerar till film och filmen gjuter i filmgudstjänsten nytt liv i kyrkans sångskatt med oväntade utgångspunkter kring välbekanta sånger. Men också det nya som genom Ann Petréns val öppnade ögonen för en av de nyare psalmerna.  

Extra tack också till kyrkomusikern Maria Hjalmarsson som i psalm 797 skapade lyster åt en ny melodi.

Reflekterat från kyrkbänken en februarisöndag  i Arjeplog kyrka,

Tomas Axelson

lektor i religionsvetenskap med mediainriktning, högskolan i Dalarna,

arrangör av Existentiell filmfestival, Falun