Det är söndagmorgon. Det är dagen efter. Dagen efter prisutdelningen, där filmen ”Lore” tog storslam. Jag undrar om jag blir ensam i salongen, det är ju bästa gudstjänsttid och allt.

Nej då, ett hundratal personer har tagit sig ur sängen och slagit sig till ro i biostolen. Vi ser Love, Marilyn av Liz Garbius. Under festivalen har den haft europeisk premiär och med tanke på hur många vi är i salongen är det uppenbarligen många som intresserar sig för Marilyn Monroe.

Det är en dokumentärfilm där kända skådespelare som Uma Thurman och Glenn Close läser ur Monroes egen dagbok. Textläsningen blandas med klipp ur hennes gedigna filmproduktion, sekvenser från olika intervjuer och fotografier.

Jag känner egentligen bara till Marilyn genom Joyce Carol Oates fantastiska bok ”Blonde”, vilken ju inte utges för att vara en biografi så min kunskapsnivå om henne är låg. När den två timmar långa filmen är slut tycker jag mig ha fått en överskådlig bild över hennes karriär men ingen tydlig bild av vem hon egentligen var.

I början av filmen berättar regissören Liz Garbius att hon inte gör några anspråk på att ge en bild av vem Marilyn egentligen var, eftersom det inte är möjligt men hon vill ge röst åt Marilyns egna tankar.

Bilderna som Oates och Garbius är egentligen densamma tycker jag. De skissar båda fram en sorgsen kvinna som skapat sig en fasad som hon tillslut känner sig så främmande inför att det blir ohanterbart.

Om man är det minsta fascinerad, nyfiken på eller gillar Marilyn Monroe är denna film ett måste. Framförallt fotografierna är enastående vackra och värda ett biobesök.

Den andra filmen för dagen är en amerikansk independentfilm kallad; Safety not guaranteed av Colin Trevorrow.

Temat i filmen är att vilja förändra livet. Göra det gjorda ogjort, ta tillbaka ord som blivit sagda och ändra händelseförlopp i en annan riktning. Förändringen ska ske genom det spektakulära sättet att åka tillbaka i tiden. En journalist och två assistenter beger sig på en reportageresa för att skriva om mannen som påstår sig ha byggt en tidsmaskin. Det är en sorglig berättelse med rolig dialog och besynnerliga förvecklingar.

Safety not guaranteed är en perfekt avslutning på festivalen eftersom jag både får skratta, gråta och begrunda livets framfart.

Beatrice Lönnqvist

Präst i Botkyrka församling, ordförande i juryn för Svenska kyrkans ungdomsfilmspris