Superbror?

Förra årets Gabrielpris gick till Birger Larsens familjefilm Superbror.

10-årige Anton har en autistisk bror, Buller. Det är inte alltid så lätt. Buller kan stå i timmar på taket och titta på stjärnorna. Han kan behöva hjälp att gå över gatan. Han är inte direkt någon support mot Antons mobbare.

Magisk fjärrkontroll

Brödernas mamma har det också ganska kämpigt. Med sitt föräldraskap och med kärleken. Och att acceptera tillvaron som den är. Hon plöjer ner pengar och förhoppningar på newagiga mirakelmediciner till Buller.

Men en dag förändras allt. En magisk fjärrkontroll, ”super remote trip” landar från rymden. I ett slag blir Buller den coola, stöddiga storebrorsan, som Anton drömt om. Det är dock inte bara kul utan också lite jobbigt.

Familj med särskilda behov

Superbror är en ganska anspråkslös film om familjeliv med barn som har ”särskilda behov”. Här få vi se det ur syskonets perspektiv. Att vara lillebror, men ändå alltid ta ansvar för sitt syskon. Att föräldern aldrig riktigt orkar med det ”friska” barnet.

Att relationen till syskonet följer helt andra lagar, att kärleksbetygelserna är så ”konstiga”. Att den kärlek som finns mellan syskonen kanske blir ännu mer ambivalent än i ”normalfallet”. Att det kan finnas en ensamhet där.

Vardagslyft

Det lyckas Birger Larsen fånga väl tycker jag och det är i skildringen av vardagen utan superkrafter som  filmens styrka ligger. Visst är det fint att se syskonen ta med trötta mamman till Paris för en glass en vanlig torsdagkväll. Men det lyfter liksom inte på allvar. Och slutscenens Gandhistunt framstår för mig som filmens mest osannolika ögonblick. 

Film i ögonhöjd

Men för det mesta är det varm och trovärdigt. Jacob Ludvigsen som recenserar filmen för danska kyrkans räkning på Kirkeogfilm menar att filmen är berättad ”i ögonhöjd”. Och där är jag helt med.  

Superbror är inte skruvad komedi som svenska I rymden finns inga känslor. Det är inte heller sciencefictionthriller á la Bornedals Vikaren. Utan vardagsdrama. På gott och ont. (Mer om diagnosbarn på film i Ylva Liljeholms första krönika här.)

Mikael Larsson

Vann över Trier och Moodysson

Motståndet var tuffast möjliga ifjol. Nominerade till Gabrielpriset var också Lars von Triers Anti-Christ och Lukas Moodyssons Mammut. Superbror, liksom årets vinnare En ganska snäll man, har båda släppts på DVD i Sverige.

Mikael Larsson

handläggare för kulturfrågor