Jag fick ett ”ordsspråk” via facebook för ett tag sedan:

”När man är ung har man tid och ork, men inga pengar. När man är vuxen har man ork och pengar men ingen tid. När man är äldre har man tid och pengar men inte ork”

Detta kan ses antingen som en omöjlig ekvation som gör människor handlingsförlamade eller ses som ”värsta grymma möjligheten”. Vi har mer än vad vi inte har. Om vi fick välja mellan att se glaset som ”halvfullt” eller ”halvtomt” kanske vi ändå ska välja det ”halvfulla” perspektivet? Bara för att det är roligare att vara optimist än pessimist kanske? Eller kanske för att det är spännande att provtänka lite.

 Idag hade Härnösands domkyrkoförsamling terminsupptakt inför församlingens internationella arbete och vi provtänkte lite tillsammans på hur man kunde arbeta med de internationella frågorna så att man i olika åldersgrupper kan känna att man har något att bidra in i detta arbete med. Det var mycket trevligt att se hur entusiasmen smittar av sig när man tror på människors inneboende kraft! I den bästa av alla världar hamnar vi i ett win-win-win läge där unga, vuxna och äldre på olika sätt känner att man vill engagera sig i Svenska kyrkans internationella arbete. Några spännande frågor att ”provtänka” kring är vad skulle vi göra om vi hade obegränsat med ork? tid? pengar? när det gäller vårt internationella arbete? Är det något nytt förslag som då kommer upp som vi rent utav kan testa? Det vore spännande att få rapportera om olika försöksverksamheter i stiftet! Det är kanske någon som vill gästblogga lite om det ni gör hemma i församlingen?