Nu har resan #ukjerusalem15 dragit igång. Vi är åtta från Härnösands stift, sex ungdomar och två ledare som reser runt i Israel och Palestina på den ”livsresa” vi varje år sänder ut ett par hundra unga konfirmandledare på. I år blev vi ett mycket litet gäng till det heliga landet då sommaren som var var fylld av konflikter här, speciellt kriget i Gaza. Här kommer vår reseskildring:
Jag förespråkar inte tidiga morgnar.
I dag var det tvärt emot det jag förespråkar. Efter en natt på Rest and fly på Arlanda lät jag och min rumskompis Mathilda väckarklockan väcka oss tjugo över fyra för att vara redo klockan fem för växling av pengar och incheckning. Efter vi tagit oss igenom första kontrollen på Arlanda köpte vi frukost och jag kan kallas snål men det är riktigt dyrt. En banan för tio kronor, fine, men vissa mackor var för dyra för deras egentliga värde. Jag hittade mig en lagom macka och åt ena på avdelningen där en får sitta ifall en ska utanför Europa. Jag erkänner att jag tyckte det var spännande att sitta där då jag aldrig har suttit där och det var en extra passkontroll och en extra kontroll för väskorna innan vi fick stiga på planet.
Flygresan, fem och en halv timme med slumranden, musik, snack och foton på sovande kamrater, för min del.
Vi välkomnades av arton grader celsius och en vacker flygplats och en del bevakande ögon. Vi gick och kom fram till passkontrollen som tycktes ta en evighet men vi tog oss igenom och fick en liten lapp, som ett Israeliskt miniatyrpass. Nu var vi alltså redo för att ta oss an allt som Israel har att erbjuda och hoppade in i bilen. Först på att-göra-listan var att plocka upp vår guide. Nummer två var lunch och nummer tre var en båttur på Genesarets sjö och det var en bra start. Genesarets sjö bjöd på en upplevelse med vinden i håret och fina landskap, samt musik.
Senare mot kvällen åt vi en middag med världens bästa förrätt! Det var en sallad bestående av olika röror som åts med pitabröd. Utsökt. Jag åt och åt och åt och åt och hade svårt att sluta fastän jag visste att jag alldeles strax skulle få en varmrätt som kom då jag redan var mätt men när det är gott går det bara inte att sluta och jag tror att alla mina medresenärer håller med mig.
Jag lever på ett mer exotiskt plan.
Kramar, Ragnarwm.
Med vänlig hälsning,
Skickat via Blogsy