Det är i år 40 år sedan FN:s första globala möte om miljöfrågor hölls. 1972 samlades representanter från världens länder i Stockholm för att diskutera hur man skulle lösa frågor som hade med en försämrad miljö att göra. Mycket av frågeställningarna var vad man ibland kallar för ”end of pipe”. Dvs hur renar man och får stopp på utsläpp som är skadliga för miljön. 20 år senare var det dags för nästa globala miljömöte. 1992 i Rio. Men då hade perspektivet breddats. Hållbar utveckling hade blivit begreppet för att förstå att miljöfrågor hör intimt samman med sociala och ekonomiska frågor. Många bra beslut togs i Rio. Klimatkonventionen, konventionen om biologisk mångfald, försiktighetsprincipen, Agenda 21 etc. Men kanske en del var för bra för att vara sant. 2002 i Johannesburg hölls det tredje globala toppmötet med Hållbar utveckling som tema. Men trögheten och viljan att faktiskt agera i linje med det man beslutat och det som blir allt tydligare budskap från vetenskapen är stor.
Nu i sommar så görs ett försök att förnya det goda arbete som gjordes i Rio 92. Nästan lite som att förnya sina äktenskapslöften. För det har varit lite kyligt mellan parterna och mycket ligger ogjort beroende på konflikter kring annat. Rio +20 har ambitionen att få världen att ta det stora överlevandsfrågorna på allvar. Att se att miljö, sociala frågor och ekonomi är bara så tajta!
Världen behöver inse och handla med sikte på att hålla sig innanför planetens hållbarhetsgränser (går inte att förhandla!) och göra det samtidigt som fattigdomen och hungern utrotas och att de sociala villkoren förbättras för alla. Det går inte att ha ekonomiska system som går på tvärs och som styr oss alla emot en bedrövlig framtid. Vi vet och vi kan förändra. Nu handlar det om att vi också ska göra det. Och just görandet är något som kräver en knuff ifrån något som driver på. Vi som delar någon slags tro på att livet är en gåva som vi får och ett ansvar att förvalta och dela rättvist, vi har en skyldighet att med envishet och kärlek påminna oss själva och varandra om att vi vill vi kan och vi ska förändra. Förändra slentrian konsumtion till medveten, förändra det tysta mumlandet om att det inte finns något att göra till att göra i smått och på olika sätt påverka beslutsfattare med glada tillrop att du också kan.
Låter det naivt? Javisst. Men är du hellre en dyster betraktare som inte rör en fena när du ser att det går åt fel håll än en glad aktivist som finner nya värden i att vara med och urholka stenen, blåsa i trumpeten vid murarna och hålla fast vi hoppet när allt hopp är ute (som Abraham)?
Blommorna på marken frågar inte om det lönar sig att slå ut i år igen. Du behöver inte fråga dig om det är lönt. Du behöver bara lite tro, en del hopp och mycket kärlek.
Kommentera det här inlägget