Det har gått några dagar sedan Rio + 20 tog slut. Det råder en lättare förvirring kring FN:s möten kring miljö och hållbarhet. Men redan för 40 år sen samlade FN till ett globalt möte om hur vi ska klara jordens framtid. 15 år senare lanserar Bruntland kommissionen begreppet Hållbar utveckling som det andra stora FN mötet anammar som sitt begrepp 1992. Det hittills bästa mötet som gav oss konventioner om biologisk mångfald och klimat. försiktighetsprincipen, Agenda 21.
2002 hölls det tredje stora FN mötet om hållbarutveckling i Johannesburg. Något som de flest tycks glömt eller vill helst glömma.
Nu 2012 ville man blåsa liv i åtagandena från världens länder att göra mer för att bryta de ohållbara sätt vi lever tillsammans på jorden idag. Det gick väl så där. Det är symptomatiskt att man inte orkar ge det ett nytt namn utan försöker att ta upp det positiva som Rio gav med att kalla det Rio +20. För Johannesburg 20o2 var som sagt ingen hit. Då 2002, sa de flesta att det var det sista stora toppmötet. Vilket det kanske också var. I Johannesburg var de flesta av ländernas ledare på plats. I Rio 92 likaså men den här gången så valde många av de rikaste ländernas ledare att komma till G20 mötet i Mexico veckan innan men struntade i Rio. Tråkigt.
Världens mest urvattnade dokument har en del kallat de 49 sidor som Rio + 20 lämnade efter sig. Kan hända, men en positiv människa kan säkert hitta bra saker men även den mest entusiastiske måste sakna åtaganden och konkretion, för det är det tunt med.
Är det lönt med såna här möten då? 40 år av resultatlöshet? Inte riktigt sant ochvad är alternativet? Att låta de rika länderna göra upp i fred? Att låta marknaden sköta det här? Åsikterna finns där och framförs med ibland som det kan tyckas goda argument. Det är sant att de rikaste länderna i världen påverkar klimatet mest och förburkar störst del av jordens resurser. Om de bara kunde komma överens att minska utsläpp och krympa sitt ekologiska fotavtryck så skulle mycket vara gjort. Problemet är att de fattigaste är de som är sämst rustade att både bekämpa fattigdom och anpassning till klimatförändringar. Finns inte de med så kommer de återigen att sitta på läktaren och riskerar att låsas in i fattigdom plus utsatthet för klimatförändringar. Marknaden tycks att klivit fram under Rio mötet och visat sig som ”the good guy” som minsann kan fixa det här. Bra i så fall. Men hittills har inte en oreglerad marknad lyckats med att minska CO2 utsläpp eller minskat råvaruttaget. Tvärtom, trots alla goda föresatser. Näringslivet kan bidra med sitt men lägg inte över ansvaret till de som hela tiden måste få aktieägarna på gott humör. Det humöret är sällan på topp av att barnbarnen kommer att få en god framtid.
Någonstans tror jag att det handlar om vårt sätt att tänka, förstå oss själva och hur vi lever beroende av varandra och den planet som föder oss. Det breda perspektivet som vi kan erövra ibland när vi tar ett steg bakåt och får lite perspektiv. Det är ofta då man ser hur korkat det blir. Något man inte ser då man närsynt tar sig an de stora övergripande frågorna. Där är vi flera aktörer som borde ge utrymme för eftertanke. Något som vi i Svenska kyrkan borde bidra mer till. En stunds tillfälle till eftertanke och så på frågorna igen, med ett bredare perspektiv.
Kommentera det här inlägget