I Arne Naess bok Ekologi samhälle och livsstil första svenska upplaga från 1981 läser jag om en gallupundersökning i Norge från 1978. 76 % svarar att man tycker att den ökade konsumtionen måste hejdas de närmaste 2 -3 åren. Året därpå svarade 73 % att de ville avråda från en höjning av löne- och inkomstnivån under 1980 och att 62% ville ha ett fortsatt löne- och prisstopp.
Så här närmare 35 år senare sitter jag och funderar på vad som har hänt? Hur mycket har vi inte ökat konsumtionsnivån i världen sedan dess? Vi har sedan 1980 talets mitt även passerat gränsen för då vår konsumtion av jordens resurser är större än jorden kan bära. Vårt bidrag till klimatpåverkan har hela tiden ökat. Den rika världen har ökat sin konsumtion av naturresurser och ändå tycks vi i vår del av världen vara så tröga när det gäller att minska vårt tryck på planeten. Det är lätt att bli cynisk och otålig när man läser att det fanns en vilja till förändring och så går det åt andra hållet.
Ändå, det finns anledning till hopp. Det finns redan idag teknik för att försörja jordens hela energibehov med förnyelsebara energikällor. Det visste vi inte 1978! Det finns en allt starkare rörelse som ställer sig frågan om hur vi skapar ett mer uthålligt samhälle. Då var det bara flummiga hippisar som tänkte på alternativ. Idag pratar man på alla nivåer om alternativ. Små och nästan omärkbara förändringar i attityd och tänkande kan man ana om man granskar sin samtid. Lite som regnbågen. Den lovar att det går att börja på nytt. I alla fall om läser berättelsen om Noa.
Kommentera det här inlägget