I solidaritet med Filippinernas folk så tog Lutherska Världsförbundets ungdomsgrupp på plats under klimatförhandlingarna i Warszawa initiativ till en interreligiös fasta för klimatet. Ett sätt att visa på att man stöder arbetet med att minska klimatpåverkan och stödja de som är mest utsatta för klimatförändringar. Det kanske kan verka lite meningslöst. Vem bryr sig? Jo, kanske, men det får det i alla fall att kännas lite i kroppen. Det kan jag säga efter att ha fastat den här dagen.
Någonstans måste det nog också vara så för att vi ska komma framåt. Det måste kännas att vi måste förändra. Göra insatser där vi går utanför vår egen komfort-zon , för att använda ett uttryck från floskeltoppen. Ska vi klara utmaningen så måste vi också vara beredda på att förändra våra tröga vanor också. Kanske är en del av förklaringen till att det går så trögt att vi känner att det är obekvämt. Det är lättare att blunda och inte låtsas om att man vet.
Men samtidigt är en dag av fasta, vilket miljontals människor gör ofrivilligt varje dag, också en ögonöppnare för att det går att klara sig riktigt bra på mindre. Att det till och med kan kännas bättre. Att det man väl konsumerar blir värdefullare.
Den konsumtionsbaserade livsstilen suddar ut all känsla för värde och för nyanser. Den föder nästan ett förakt emot naturen och vad den producerar. Det är den livsstilen som har satt oss i en så prekär situation. Då känns det plötsligt som ett lockande alternativ att minska sitt ekologiska fotavtryck och få ett kvalitativt bättre liv. Kanske är det en win win situation vi har. Lägre påfrestning på ekosystem och med de klimatet och samtidigt få ett kvalitativt bättre liv. Men då behöver vi också modiga beslutsfattare som vågar ta beslut som begränsar den ohållbara konsumtionen, speciellt av fossila bränslen och underlättar för de förnyelsebara. Den framtiden känns lockande. Ska du med eller?
Kommentera det här inlägget