Det är lätt att tro att klimat handlar om miljö, enbart. Det handlar allt mer om rättvisa och hur vi delar på jordens resurser. Eller rättare sagt det handlar om hur allt hör ihop och hur vi som människor har en förmåga att stänga av och bortse från sammanhangen. Ekologin, sociala och ekonomiska system tillsammans med våra värderingar och trosföreställningar skapar gemensamt den jord vi har idag. Under större delen av människans framfart på jorden har de ekologiska systemen inte påverkats mycket. Idag är det annorlunda. Vi människor har påverkan på ekologin och på framtiden på ett sätt vi inte tidigare sett. Vår sätt att skapa ekonomiska system syns idag på de ekologiska systemen.
I Paris idag har jag lyssnat på några väl insatta människor som påpekar vikten av rättvisa. Ibland benämns det som equity och ibland justice vilket har en liten nyansskillnad som inte är helt lätt att överföra till svenskan. Kanske är equity mer av att instrumentellt tala om att fördela medan justice har en mer moralisk, etisk underton. Vi säger rättvisa och låter det innefatta både och.
Sivan Karta, som jobbar för Stockholm Environment Institute har under många år funnits med i klimatförhandlingarnas centrum då han var i en av hjärnorna bakom Greenhouse Development Rights som en bred ekumenisk rörelse ställdes sig bakom som en modell att lösa ut problematiken om vem som ska göra vad. Redan inför Köpenhamnsmötet 2009 så försökte vi få fler att se till modellen som bygger på en rättvis fördelning av åtgärder. Rättvis i förhållande till att den som har gjort stora utsläpp och byggt välstånd på det har stora åtaganden. Den som har kapacitet att minska ska också minska utifrån sin kapacitet. Lite förenklat betyder att alla måste åta sig att göra något men rika länder måste göra mer än fattiga.
Idag visade Sivan Karta på att vad länder nu åtagit sig att göra inte räcker för att hålla temperaturökningen under 2 grader och än mindre 1.5 grader som allt fler hänvisar till som allt mer nödvändigt för att undvika farlig klimatpåverkan. Istället ligger ökningen på mellan 2.7 och 3 graders ökning. Men inte bara det. De rika ländernas åtagande som de föreslår är inte i paritet med vad de borde göra. Både med tanke på historiska utsläpp och den kapacitet de har att förändra. Den rika världen har ett större ansvar att minska än det ansvar som den faktiskt tar. Däremot så visar det sig att de fattiga länderna i princip gör det som kan förväntas av dem i de åtaganden de lämnat in till FN:s klimatlkonvention.
Sen kom nästa nyhet idag. Oxfam, en biståndsorganisation, har kollat med hjälp av olika databaser och kommit fram till att de 10% rikaste i världen ( som kan bo var som helst) bidrar med 50% av jordens utsläpp. Ja, du läste rätt. De 10% rikaste i världen står för hälften av utsläppen! Samtidigt gäller att de 50% fattigaste i världen (var de än bor) står för 10% av växthusgasutsläppen i världen. Klimatfrågan landar rakt in i den orättfärdiga fördelningen som världen lider av och som en del vill bortse ifrån. Eller exempel till. De 1% rikaste i världen har 175 (etthundrasjuttiofem!) gånger högre utsläpp än de 10 % fattigaste i världen. Blir du som jag lite vimmelkantig av perspektiven?
Men det är det här klimatförhandlingarna handlar om. Det finns något osmakligt upprörande i att låta Klimatfrågan bli enbart en miljöfråga. Det är i allra högsta grad en rättvisefråga. Rättvisa mellan de som lever på jorden idag, en rättvisa gentemot de generationer som kommer och en rättvisefråga i förhållande till den skapelse som inte handlar med pengar men också har fått livets gåva
Kommentera det här inlägget