Adieu Paris! Lämnar Paris i ett stillastående läge. Ingen vet riktigt vad som kommer att bli slutresultatet av FN:s klimatmöte COP21. Efter två text förslag som ska koka ner till det som världen kan vara ense om så har natten för ländernas förhandlare varit lång och dagen kommer att bli lång. Först i morgon bitti kommer nästa textförslag. Ryktena är många och det talas om många som är missnöjda med texten men av olika skäl. Frankrikes utrikesminister som leder förhandlingarna vädjar till länderna att söka kompromisser. Tyvärr så tycks det som om när det börjar dra ihop sig för att skapa ett gemensamt dokument så drar sig många till sina komfortzoner, går tillbaka till retorik och blame-game, peka att den andra måste göra något om jag ska göra något. Det är tråkigt att det inte finns ett gemensamt vi som inkluderar fattiga och rika var de än bor på klotet. Ett vi som inkluderar alla arter som växer och lever , allt vad liv och anda har som det heter på kyrkiska, i gemenskapen för att inte tala om framtida generationer. Alla vi är beroende av att planeten ska klara av att bära oss. Det finns ingen vinnare om inte alla är vinnare. Nationer är en rätt futtig konstruktion som inte riktigt klarar av att lösa frågan. Näringsliv som bygger på en ständigt ökad konsumtion av naturresurser och vinstmaximering kommer inte att rädda vår gemensamma framtid. Inte ens om den kallar sig grön.
Kanske behöver den här planetens innevånare ta ett steg bakåt och se hur det egentligen står till? Ett klot där gränserna för vad den kan bära håller på att överträdas. En jord där de rikaste konsumerar de mesta resurserna. Ett steg bakåt för att se att vi faktiskt kan dela på jorden och den räcker åt alla. Släppa taget om en framtidsbild som ser ut som den bild som byggde 1900 talets utveckling. Bra då men dömd att misslyckas idag.
Det finns bubblor här och där som bär andra bilder, som punkterar vår utvecklingsmodell som bygger på dominans och makt och ”competion”. Jordens framtid hänger på samarbete och rättvis fördelning. En framtida planet med 10 miljarder innevånare klara inte tävlan och ojämn fördelning, dominans och förtryck. Den måste bygga på en tanke på att vi är en gemensam by där vårt välstånd bygger på omsorg om varandra och planeten och en planering för att generationer i framtiden ska få skratta och leka i både frid och frihet. Ok, det låter storvulet och lite hippieartat men hellre det än en vision som bygger på slutenhet, girighet och konflikter. Det är en planet av loosers.
Så Adieu (vid Gud) Paris, med tanken på att det är ett slags det yttersta goda, det vi kallar Gud, som vi lägger Paris bakom oss. Det handlar om helheten och det gemensamma goda. Adjö Paris.
Kommentera det här inlägget