Nu har det gått några dagar sedan Parisavtalet blev klart. Många glädjescener fick vi se och omfamningar och en applåd som kom från hela världen. När Frankrikes utrikesminister slog den (gröna!) klubban i bordet och sa det sista ordet -Accepte´! , så var vi många som under många år arbetat i motvind som fick något lätt fuktigt i blicken. Inte för att det var ett starkt avtal, inte för att det faktiskt lever upp emot de utmaningar som vi står inför och inte för att det innehåller tydliga mål för vad som ska uppnås, men för att det blev ett ramverk som hjälper processen framåt. I Köpenhamn, när chansen gavs att sluta ett avtal som tog vid när Kyoto löpte ut så blev resultatet en skör hängande tråd för framtida möjligheter till att skapa en global överenskommelse. Den tråden har stärkts genom UNFCCC:s årliga möten sedan dess. 2010 i Cancun handlade om att hålla liv o processen. 2011 i Durban skapades plattform för att sikta emot att skapa ett nytt avtal och genom Doha Warszawa och Lima så stärktes arbetet alltmer för att utmynna i Parismötet som faktiskt gav ett nytt globalt avtal. Det ska inte föraktas, även om vi är flera som tycker det kunde innehålla mer.
Egentligen är det nu arbetet börjar för att fylla ramverket med innehåll. Det är en ledstång framåt emot att världen ska ta klivet bort från fossildriven ekonomi till att skapa ett mer hållbart och uthålligt samhälle. Det gör sig inte självt men avtalet blir en hjälp att styra i rätt riktning. Det står att vi ska anstränga oss för att hålla temperaturen så långt under 2 grader som möjligt och gärna under 1.5 grader Celsius. Det kräver ambitiösare arbete än det som länderna kommit upp med nu. Eftersom vi redan är på 1 graders ökning och vi har intecknat några tiondelar till så krävs det stora omprioriteringar för att klara 1.5. En del säger omöjligt andra säger tufft men inte helt omöjligt. Men tidigare har det visat sig att omställningen kan gå fortare än till och med optimisterna hoppats. Därför är det bra att ambitionerna kan stärkas genom de kontrollstationerna som är inbyggda i avtalet. Det går att justera och göra omställningen mer dynamisk.
Så får vi också hoppas att finansieringsmekanismerna lyckas till både Gröna Fonden som ska bistå till anpassning och hållbar utveckling och att Loss and Damage, förlust och skadeersättningar också blir fungerande.
Stolt men inte nöjd, kanske man kan säga efter att ha varit i Paris och under många år funnits med i klimatdebatten. Kyrkorna och religionernas positiva bidrag har blivit tydligare och fler och fler förstår den existentiella dimensionen inför den omstrukturering vi står inför. Nu får vi kavla upp armarna och ta itu med den dagliga omvändelse som vår värld behöver för att vrida samhällsskutan i en mer hållbar , rättvis och fredlig riktning. Passar bra så här till jul. Fred på jorden och till människorna ett gott behag.
Kommentera det här inlägget