Så att katterna får vara katter

Barn är som katter. Föräldrar är som hundar. Förstår man det, så förstår man mycket.

Föräldrar är hundar, flockbundna,
Lurviga tjänare med vallningsinstinkt
Evigt lufsande mellan lydnad och struktur

Barn är katter, självständiga,
Livliga, nyfikna: kungligheter
Elegant balans mellan jakt och lek

Men i skymningen, när flocken sover
Går jag en kvällsrunda i åkerkanten
Tassar mitt inre, smyger över fälten
Med vild och vidunderlig vighet
Våldsam och vacker som en katt.

För när katten är borta
Dansar kanske råttorna på bordet
Men hunden leker istället katt,
En fri, frodig fantasi
Innan plikten åter kallar

Och detta är hundens aftonbön:
Tack Gud, att just jag i min flock
Utför vakthunds hundvakt
En vän som värnar, en vördnadsfull vallare
Så att katterna får vara katter. Amen.