Tankar om morden i Paris


Efter vansinnesdådet i Paris vaknar jag med en klump i magen. Sedan fylls jag av vrede.
Det är fruktansvärt att 12 människor mist livet, och mina tankar går till alla deras familjer och anhöriga. Men med det sagt är det två saker som upprör mig mest:

Hur kränkt du än blir, vad får dig att tro att du kan göra som du vill?
Vi är många olika människor på denna jord. Vi tycker, tror och känner olika. Så är det. Och så måste det få vara. För vem har sagt att just du tycker, tror och känner rätt. Och att alla andra då med automatik tycker, tror och känner fel?
Så vem är du att skrika bögjävel, sätta fyr på moskeer, spotta på tiggare eller misshandla de som håller på ett annat fotbollslag? Du tycker kanske att det inte är samma sak som att avrätta journalister, men det är bara nyanser på samma skala.
Vem av oss har rätten att bete oss illa mot andra? Ingen! Punkt slut! Hur kränkt och provocerade vi än blir.

Många muslimer vaknar nog upp idag och skäms över vad några vettvillingar har gjort i deras religions namn. Och samtidigt är de nog rädda för att människor ska tro att detta är islam. Precis som jag känner när kristna hetsar mot homosexuella och spränger abortkliniker. Då skäms jag och är rädd att människor ska tro att detta är kristendom.
Människor bestämmer sig för att göra ont. De påstår sig göra detta i Guds namn, i en religions namn, för ett land eller ett fotbollslag. Men det gör det inte sant för det. Gud startar inga krig. Inte religioner heller. Det är människor som startar krig.
Så de som tycker de fått vatten på sin kvarn i sin islamofobi bevisar bara hur lite de förstår.

Gud har 99 namn.
Gud är kärlek och liv.
Enda vägen framåt är kärlek och respekt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *