Varför har vi barnen i källaren? Om jag skulle göra en rundringning till alla församlingar i Sverige och fråga var de har sin barn och ungdomsverksamhet tror jag mer än hälften skulle svara: i källaren.

”Låt de medelålders och gamla komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som en 50-plussare kommer aldrig dit in.” sa ju Jesus. Så självklart tänker vi på dom först när vi bygger och inreder våra församlingshem. Barnen och ungdomarna brukar ju dessutom låta och se konstiga ut så de passar bra nere i källaren.

Ja, jag är lite ironisk just nu. Givetvis har de flesta alldeles fantastiska lokaler för barn och ungdomar, även om de är i källaren, så det är inte det att det skulle vara fel på något sätt. Det är bara lite lustigt att det blivit så. Men jag tror det är nyttigt att man stannar upp ibland och tänker efter varför vissa saker bara är som dom är.

Och det har vi faktiskt gjort. I Anderslövs församling har vi totalrenovererat församlingshemmet. Det är efterlängtat och en stor satsning på framtiden. (Kom gärna på invigningen den 18 september om du är nyfiken). Och vad vi passat på att göra är att flytta barnen och ungdomarna från källaren till upp under takåsarna. Från takfönstren ser man bara himmel (och lite av tornet på Anderslövs kyrka). Barnen är vår framtid och himmelriket tillhör dem, så nu känns det som att de är på rätt plats.

På Fish Club idag, i gruppen för sjundeklassare, lärde jag dom ett nytt svårt ord. Empati. Förmågan att sätta sig in i en annan människas liv och känslor. Att helt enkelt känna för en annan människa. Att bry sig om andra är ju självklart för de här ungdomarna, men det är svårare att omsätta det i verkligheten. Vi föds med, och uppfostras till, olika förmåga att känna empati. Men som tur är kan man träna upp sin empatiska förmåga. Det är liksom aldrig kört. Precis som man tränar upp sina muskler på ett gym. Det har till och med gjorts försök där man gett förhärdade brottslingar i fängelser husdjur som varit helt beroende av deras kärlek och omsorg för att överleva, för att de ska träna upp sin empatiska förmåga.
Kan man känna empati är det omöjligt att gör någon illa eller stå ut med att en medmänniska i ens närhet far illa.
Politiker pratar om pisaundersökningar och mattelyft. Jag tycker att empati borde vara ett ämne i skolan, likaväl som gympa och matte. Kunskap i all ära, men hur kul är det att vara bra på matte i ett kallt och egoistiskt samhälle?