Sätt dig i lugn och ro. Om du har en påskblomma kan du ställa fram den. Om du har en psalmbok kan du läsa alla dagens texter under Påskdagen i evangelieboken. I år följer vi Matteusevangeliets läsningar.
Om du har ett ljus, så tänd det och säg tre gånger:
Kristus är uppstånden! Ja,
han är sannerligen uppstånden!
Sjung eller läs psalm 147.
Be dagens bön Helige, starke Gud, vi gläds och jublar inför dig som
har uppväckt Kristus från de döda. Tack för att du förnyar världen och ger oss
del av det liv som aldrig dör. Fyll oss med uppståndelsens kraft genom Jesus
Kristus, som lever och verkar med dig och den heliga Anden i en gudom från
evighet till evighet. Amen.
Läs ur dagens evangelietext från Matteus evangelium kapitel 28 Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev liggande som döda. Men ängeln sade till kvinnorna: ”Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: ’Han har uppstått från de döda, och nu går han före er till Galileen. Där skall ni få se honom.’ Nu har jag sagt er detta.” De lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom. Men Jesus sade till dem: ”Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig.” Medan de var på väg kom några ur vaktstyrkan in till staden och berättade för översteprästerna om allt som hade hänt. Dessa överlade med de äldste, och sedan gav de soldaterna en stor summa pengar och sade till dem: ”Säg att hans lärjungar kom under natten och rövade bort honom medan ni sov. Om ståthållaren får höra detta skall vi tala med honom så att ni inte behöver oroa er.” Soldaterna tog pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda. Så vann detta rykte spridning bland judarna ända till denna dag. De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”
Läs dagens betraktelse
Det är i dödens utmarker
som livet blir särskilt viktigt. Det är när saker tas ifrån oss, som vi ser vad
som på riktigt är betydelsefullt. Det är när det är mycket som känns svårt och
modlöst omkring oss, som vi verkligen behöver allt som är hoppfullt, som ger
oss kraft och mod.
Den finaste beskrivningen
av påskens evangelium, det evangelium som ju är vår tro varje dag under året,
men som får sitt fulla uttryck idag på påskdagen – det är att evangelium är den
överraskande vändningen. Att för Gud är det aldrig för sent. Allt – till och
med döden, kan överraskande vändas till liv.
Evangelium är som en
oväntad present, som inte öppnats än. Där man inte har en aning om innehållet.
Men när man väl får se det, är det personligt och omsorgsfullt utvalt, till
just dig eller just mig.
Evangelium är som att gå
ut i snön en ledsen och gråkall vinterdag och med frusna fingrar leta bland
jord och is och hitta en knopp bland julrosorna.
Evangelium är som att
komma utomhus efter månader av kyliga vindar och frostnätter och känna att
vinden är ljum och det luktar vår igen.
Evangelium är att se
tillbaka på sitt liv, just där det gick som mest i kras och upptäcka att någon
hjälpt en att laga ihop bitarna med en rand av smält guld, så att det har
blivit något helt nytt och annorlunda, men vackert.
Evangelium är det oväntade
ljuset i mörkret, hoppet när allt var förtvivlat och framtiden när vi inte
längre vågade hoppas.
Evangelium är att graven överraskande
är tom. Att livet segrar över döden.
Kan man våga tro på
påskens evangelium? Är det inte omöjligt och helt enkelt ett önsketänkande? Att
det finns en Gud. Att denne Gud blev människa som vi. Att Gud själv, i Jesus,
delade vår ensamhet, sorg och smärta och dog som vi. Att döden inte hade sista
ordet, utan att Jesus uppstod för att ge oss ett evigt liv.
För mig är påskens
evangelium inristat i livets mönster och erfarenhet. I den oväntade vändningen
som så ofta har överraskat mig
Det är upplevelsen av Guds
återkommande godhet, som bär oss genom livet, trots alla dess omvägar och
irrvägar, felsteg och stunder av vilsenhet.
Det är vissheten att Gud
finns i varje ny morgon, när världen fortsätter sitt liv, i varje andetag hos
oss som lever, i frön som växer, blad som knoppas, i nytt liv som föds.
Det är erfarenheten av
gryningen efter en lång natt, glädje efter tung sorg, vård och hjälp så att
sjukdom kan vändas till nya friska dagar.
Det är vetskapen om nya
möjligheter och nya dagar, alla i Guds hand. Det är påskens evangelium och det
tål att både tro och leva på.
Be Herrens bön
Be välsignelsen
Avsluta din
andakt med att sjunga eller läsa psalm 10
Om du vill kan
du dricka kyrkkaffe efter din gudstjänst. Du kan också skänka en gåva i
kollekten till ACT Svenska kyrkan eller någon annan organisation som behöver
ditt stöd.
Sätt dig i lugn och ro. Tänd gärna ett ljus. Om du har ett kors, kan du gärna lägga det framför dig. Om du har en psalmbok kan du läsa alla dagens texter under Långfredag i evangelieboken. I år följer vi Matteusevangeliets läsningar.
Inled med psalm 140. Du kan sjunga eller läsa den för
dig själv.
Läs den botpsalm ur Psaltaren som inleder långfredagens gudstjänst.
Påminn dig själv om Guds löfte: Om vi bekänner våra synder, är Gud trofast och
rättfärdig, så att Gud förlåter oss och renar oss från all orättfärdighet. I
Jesu namn. Amen.
Be dagens bön Helige Gud, tack för att din Sons död på korset har
räddat oss från den eviga döden. När ångest drabbar och vi frågar varför
du har övergivit oss, bär oss genom mörkret till ljuset i ditt rike. I Jesu
namn. Amen
Läs ur dagens evangelietext från Matteus evangelium
kapitel 27
På
vägen ut träffade soldaterna på en man från Kyrene vid namn Simon, och honom
tvingade de att bära Jesu kors. När de kom till ett ställe som kallas Golgota,
vilket betyder Skallen, gav de honom vin att dricka, blandat med galla. Han
smakade på det men ville inte dricka. När de hade korsfäst honom delade de upp
hans kläder genom att kasta lott om dem, och sedan slog de sig ner där och
vaktade honom. Ovanför hans huvud hade de satt upp anklagelsen mot honom som
löd: Detta är Jesus, judarnas konung. Samtidigt med honom korsfästes två
rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. De som gick
förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: ”Du som river ner
templet och bygger upp det igen på tre dagar – hjälp dig själv nu, om du är
Guds son, och stig ner från korset.” Översteprästerna, de skriftlärda och
de äldste gjorde också narr av honom och sade: ”Andra har han hjälpt, sig
själv kan han inte hjälpa. Han är Israels kung, nu får han stiga ner från
korset, så skall vi tro på honom. Han har satt sin lit till Gud. Nu får Gud
rädda honom, om han bryr sig om honom. Han har ju sagt att han är Guds
son.” På samma sätt blev han skymfad av rövarna som var korsfästa
tillsammans med honom.
Vid
sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden, och det varade till nionde
timmen. Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema
sabachtani?” (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit
mig?). Några som stod där hörde det och sade: ”Han ropar på Elia.” En
av dem sprang genast bort och tog en svamp, fyllde den med surt vin och satte
den på en käpp för att ge honom att dricka. Då sade de andra: ”Låt oss se
om Elia kommer och hjälper honom.” Men Jesus ropade än en gång med hög
röst och gav upp andan. Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och
ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, och gravarna öppnade sig. Många
kroppar av avlidna heliga uppväcktes, och efter hans uppståndelse lämnade de
sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många. När
officeren och de som bevakade Jesus tillsammans med honom såg jordbävningen och
det andra som hände, greps de av stark fruktan och sade: ”Den mannen måste
ha varit Guds son.”
Där var också många kvinnor som stod längre bort och såg på. De hade följt med
Jesus från Galileen för att tjäna honom, och bland dem var Maria från Magdala
och Maria som var Jakobs och Josefs mor och modern till Sebedaios söner.
På kvällen kom en rik man från Arimataia
som hette Josef och som också han hade blivit lärjunge till Jesus. Josef
gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus gav då order om att den
skulle utlämnas, och Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg och lade den
i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i berget. Sedan rullade han
en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. Maria från Magdala och
den andra Maria var där och satt mitt emot graven. Nästa dag
– det var dagen efter förberedelsedagen – gick översteprästerna och fariseerna
tillsammans till Pilatus och sade: ”Herre, vi har kommit att tänka på att när
den där bedragaren ännu var i livet sade han: ’Efter tre dagar skall jag
uppstå.’ Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att
inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att
han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det
första.” Pilatus svarade: ”Ni får en vaktstyrka. Gå och bevaka graven så
gott ni kan.” De gav sig i väg och skyddade den genom att försegla stenen och
sätta ut vakterna.
Läs dagens betraktelse
Vi har verkligen levt i en
annorlunda fastetid i år. Alla de där traditionella råden inför fastan, att
avstå från något, kanske godis eller teve eller att ge extra till
fasteinsamlingen, har liksom fallit till marken, när många istället blivit satta
i en konkret fasta – den som handlar om att vara i avskildhet och att avstå
från det som annars fyller upp våra liv.
Virustidens fasta, att
vara i karantän, eller att frivilligt försätta sig i isolering för sin och andras
hälsas skull har påverkat hela vår vardag.
Att inte kunna åka till
affären som vanligt, inte träffa vänner som man brukar, inte ta i hand och
hälsa, inte stanna till och prata, att fundera både en och två och tre gånger på
om jag verkligen behöver göra det här, eller om jag ska avstå – om inte för mig
själv, så för andras skull. Att behöva be om hjälp, med sådant jag annars
brukar göra själv.
Att leva i virustider har
också gjort att för många har döden kommit närmare. Oron och ängslan för att
bli sjuk eller för att vara sjuk. Kommer det att finnas mediciner och vård om
jag eller mina närmaste blir drabbade?
Och i allt detta kanske också
det svåraste. Att vara ensam. Ensam med mig själv och mina tankar. Att inte
kunna avleda min inre oro genom att vara aktiv och social. Vad gör man när
teven och radion inte förmår att trösta? När ensamheten gör att frågorna om livets
mening kommer nära?
Kanske har man då nått
fastans innersta mening. De människor som i bibeln möter Gud, gör det ofta när
livet har skalats av i all dess vanlighet. Ofta i öknen, i utsatthet och
ensamhet. Där, när inget längre förmår distrahera och fylla upp livet med allt det
man annars belamrar det med – där kan man få uppleva en öppning mot Gud.
Och ibland är det så. Just
när det är som värst kan man få uppleva hur Gud kommer nära. Att den tro som
man vanligtvis inte tänker så mycket på, får en stor betydelse just i det
svåra. Blir det som bär, hjälper och tröstar.
Men det är ju inte alltid
det känns så. Man kanske istället känner en ännu större ensamhet – att inte ens
Gud hjälper. Snarare känner man igen sig i orden som Jesus får höra på korset: Han har satt sin lit till
Gud. Nu får Gud rädda honom, om han bryr sig om honom.
Om
Gud bryr sig om mig.
Och
Jesus ord på korset ekar i oss: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Det är då vi får påminna
oss om att det är just i utsattheten och övergivenheten som Gud själv är hos
oss. När vi inte känner tröst och hopp. När det är svart och Gud känns oändligt
långt borta och inget hjälper.
Det är det som är
långfredagens evangelium. Som det står i dagens gammaltestamentliga läsning om
den lidande tjänaren i Jesaja 53. Den profetia som Jesus gick in i när han
hängde på korset och dog för oss:
Han
var föraktad och övergiven av alla, en plågad man, van vid sjukdom, en som man
vänder sig bort ifrån. Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad, slagen av Gud, förnedrad.
Den
mänskliga övergivenheten. Lidandet och döden själv. Den yttersta utposten av
mänskligt liv, när vi är som mest ensamma. Det är där Gud är. Det är där Gud
för alltid går vid vår sida. Det är det som är korsfästelsens löfte, att Gud
själv är hos oss, vad som än händer, hur det än känns och även om vi inte ens
orkar tro själv. Vi vilar i Guds hand. Nu och för alltid.
Bli stilla inför korset Se korsets trä på vilket världens Frälsare är fästad. Låt oss be.
Ta en stund i tystnad och bön och avsluta sedan med att be Herrens bön
Be välsignelsen
Avsluta din andakt med att sjunga eller läsa psalm 456
Om du vill kan
du dricka kyrkkaffe efter din gudstjänst. Du kan också skänka en gåva i
kollekten till ACT Svenska kyrkan eller någon annan organisation som behöver
ditt stöd.
Sätt dig i lugn och ro. Tänd gärna ett ljus. Om du har en psalmbok kan du ta fram den. I andakten här finns delar av dagens texter med, men du kan också bläddra fram Skärtorsdag i evangelieboken och läsa alla dagens texter. I år följer vi Matteusevangeliets läsningar.
Nattvardskärl i keramik Kristna Strand Larsson IKON
Inled med psalm 45. Du kan sjunga eller läsa den för dig själv.
Be dagens bön Kristus, du som samlar din kyrka kring nattvardens bord, förnya Guds förbund med oss. Fördjupa vår tro, ena din församling och sänd oss att tjäna så som du har tjänat. I Guds, den Treeniges namn. Amen.
Läs ur dagens evangelietext från Matteus 26: Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till
Jesus och frågade: ”Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt
dig?” Han svarade: ”Gå in till staden och hälsa den och den att er
mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina
lärjungar.” Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för
påskmåltiden. Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen
bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: ”Tag och ät, detta är min
kropp.” Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt
dem och sade: ”Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som
blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” När de hade sjungit
lovsången gick de ut till Olivberget.
Läs betraktelsen och sedan kan du gärna bli stilla en stund och be för det som du tänker på.
Kvällen när Jesus och lärjungarna firar påskmåltiden är som lugnet i stormens öga. En sista gång är de tillsammans innan Jesus vandrar själv genom allt det som ligger framför.
När de sjungit lovsången
och kommit till Getsemane trädgård går Jesus undan för sig själv och efter den
stunden sviker alla. De somnar när han ber dem vaka med honom, Judas går iväg
och hämtar de som ska gripa honom, när folkhopen kommer och Jesus blir
tillfångatagen springer lärjungarna alla rädda iväg och Petrus förnekar. Hela
den grupp av människor som Jesus vandrat med så länge skingras och följer det
som sedan händer på avstånd. Jesus går ensam.
Men just nu är de här och
delar gemenskapen tillsammans. Och vi får dela den med dem. För dem väntar ett
svart dygn, en lång fredag av ångest, förtvivlan, sorg, smärta och död.
Själva lever vi i en
orolig tid där många drabbas av sjukdom och sorg, ensamhet och isolering,
ångest och oro. Lärjungarnas liv blev omkastade på ett ögonblick. Vi har sakta
fått se hur hela vårt samhälle och hela vår värld har förlamats av sjukdom och
kris. Vi vet inte hur länge det ska pågå. Vi lever just nu i ovisshet.
Jag tänker på några rader
ur Britt G Hallqvists underbara psalm 617: När vägen blir tröttsam och lång, vi
söker en äng och en källa, en rastplats för bön och sång. I oro, bekymmer och
nöd behöver vi styrka och stillhet. Vi samlas kring vin och bröd.
Stunden runt påskmåltiden,
den sista måltiden, den första nattvarden, blir som ett ankare in i en orolig
tid. Något som håller ihop och ger kraft. Som påminner om gemenskapen när vi
känner oss splittrade, utspridda och ensamma. Som ger oss styrka i oro och
bekymmer.
Lärjungarna bar med sig
den stunden av gemenskap och löfte genom påskens alla svåra och omvälvande
händelser och in i den nya tillvaro som väntade efter uppståndelsen och in i
det som blev kyrkan, det som vi lever i än idag.
Men just denna kväll,
denna skärtorsdagsmåltid, liknar inget vi är vana vid. Vi är några få i kyrkan
som delar brödet och vinet, medan många andra, som skulle ha velat vara med,
sitter hemma i ensamhet och isolering.
Då tänker jag på bilden av
altarringen. Den halva ringen med oss som är i kyrkan och den andra halvan som
sträcker sig in i himlen. Just ikväll får vi tänka att den utvidgar sig
ytterligare och innesluter den som sitter hemma och i stillhet läser texterna
och ber. Den som inte kan ta emot bröd och vin i sin hand och sin mun, men som
ändå får lyssna till orden: ”För dig utgiven. För dig utgjutet.” Alla är vi
inneslutna i en andlig gemenskap som öppnar sig bortom tid och rum. Tillsammans
är vi ett folk på vandring som samlas kring vin och bröd.
Be Herrens bön:
Be välsignelsen:
Avsluta din andakt med att sjunga eller läsa psalm 70
Om du vill kan
du dricka kyrkkaffe efter din gudstjänst. Du kan också skänka en gåva i
kollekten till ACT Svenska kyrkan eller någon annan organisation som behöver
ditt stöd.
Sätt dig någonstans där du är i lugn och ro. Tänd gärna ett ljus. Bli stilla.
Sjung eller läs psalm
45
Onsdagens textläsning
är från Matteus evangelium 26:57-27:31
De
som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kajafas, där de
skriftlärda och de äldste hade samlats. Petrus följde efter på avstånd, ända
till översteprästens palats. Där gick han in på gården och satte sig bland
tjänarna för att se hur det skulle sluta. Översteprästerna och hela rådet sökte
få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till
döden, men de lyckades inte trots att det uppträdde många falska vittnen. Till
sist trädde det fram två som påstod att han hade sagt: ”Jag kan riva ner
Guds tempel och bygga upp det igen inom tre dagar.” Då reste sig översteprästen
och frågade: ”Har du inget att svara på deras beskyllningar?” Men Jesus teg.
Och översteprästen sade: ”Jag besvär dig vid den levande Gudens namn att säga oss
om du är Messias, Guds son.” Jesus svarade: ”Du har själv sagt det. Men
jag säger er: efter detta .” Då slet översteprästen sönder sina kläder och
sade: ”Han har hädat. Vad skall vi nu med vittnen till? Ni har själva hört
hädelsen. Vad säger ni?” De svarade: ”Han förtjänar döden.” Då spottade de
honom i ansiktet och slog honom, och några gav honom örfilar och sade: ”Visa
att du är en profet, Messias: vem var det som slog dig?”
Petrus
satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: ”Du var
också tillsammans med Jesus från Galileen.” Men han förnekade det inför alla
och sade: ”Jag förstår inte vad du talar om.” Han gick ut i porten, och
där var det en annan kvinna som såg honom, och hon sade till dem runt omkring:
”Han där var tillsammans med Jesus från Nasaret.” Han förnekade det på nytt och
svor på det: ”Jag känner inte den mannen.” Strax efteråt kom de som stod där
fram till Petrus och sade: ”Visst är du också en av dem. Det hörs på talet.” Då
svor han och bedyrade: ”Jag känner inte den mannen.” I samma ögonblick gol en
tupp. Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal skall du ha
förnekat mig tre gånger”, och han gick ut och grät bittert.
På
morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att försöka få Jesus
avrättad. De lät binda honom, förde bort honom och överlämnade honom åt
Pilatus, ståthållaren. När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit dömd,
ångrade han sig. Han lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna
och de äldste och sade: ”Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.” De
svarade: ”Vad angår det oss? Det är din sak.” Då kastade han in pengarna i
tempelhuset och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig.
Översteprästerna tog pengarna och sade: ”Det går inte att lägga dem i
offerkistan, eftersom det är blodspengar.” Och de beslöt att i stället köpa
Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. Därför heter denna åker
ännu i dag Blodsåkern. Så uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: De tog de trettio silvermynten, priset på
den prissatte, honom som några israeliter bestämde priset på, och gav dem i
betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.
Jesus
ställdes nu inför ståthållaren. Denne frågade honom: ”Du är alltså judarnas
kung?” Jesus svarade: ”Du själv säger det.” Och när han anklagades av
översteprästerna och de äldste svarade han inte. Då sade Pilatus till
honom: ”Hör du inte vad de beskyller dig för?” Men han svarade inte på en enda
fråga, och ståthållaren blev mycket förvånad.
Vid
högtiden brukade ståthållaren frige en fånge efter folkets önskan. Det fanns
just då en känd fånge som hette Jesus Barabbas. När folket nu var samlat
frågade Pilatus: ”Vem vill ni att jag skall frige, Jesus Barabbas eller den
Jesus som kallas Messias?” Han visste att det var av avund mot Jesus som man
hade utlämnat honom. Medan han satt på domartribunen fick han detta bud från
sin hustru: ”Du skall inte ha med den där rättfärdige mannen att göra. Jag har
haft mardrömmar i natt för hans skull.” Men översteprästerna och de äldste
övertalade folket att begära Barabbas fri och få Jesus dödad. Ståthållaren sade
nu till dem: ”Vilken av de båda vill ni att jag skall frige?” De svarade:
”Barabbas.” Pilatus frågade: ”Vad skall jag då göra med den Jesus som kallas
Messias?” Alla svarade: ”Han skall korsfästas!” Han frågade: ”Vad har han
gjort för ont?” Men de ropade ännu högre: ”Han skall korsfästas!”
När
Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oron bara blev värre, tog han vatten
och sköljde sina händer inför folket och sade: ”Jag är oskyldig till den här
mannens blod. Detta får bli er sak.” Men hela folket ropade: ”Hans blod må
komma över oss och våra barn.” Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han prygla
och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Då
förde ståthållarens soldater Jesus till residenset och samlade hela vaktstyrkan
omkring honom. De tog av honom kläderna och hängde på honom en röd soldatkappa
och vred ihop en krans av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp i
högra handen på honom. Sedan föll de på knä för honom och hånade honom och
sade: ”Leve judarnas konung.” De spottade på honom och tog käppen och slog
honom i huvudet. Och när de hade hånat honom tog de av honom kappan och satte
på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästa honom.
Ta en stunds tystnad
och reflektera över vad texten betyder för dig och för oss alla.
Var med och be i den
bön som vi ber vid våra passionsandakter i kyrkan den här påsken. Lägg gärna
till dina egna böner och förböner.
Be Herrens bön
Avsluta med att be välsignelsen
copyright texter u Bibel 2000, Svenska Bibelsällskapet
Sätt dig någonstans där du är i lugn och ro. Tänd gärna ett ljus. Bli stilla.
Sjung eller läs psalm 207
Tisdagens textläsning
är från Matteus evangelium 26:30-56
När
de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. Då sade Jesus till
dem: ”I natt skall ni alla komma på fall för min skull, ty det står skrivet:
Men när jag har uppstått skall jag gå före er till Galileen.” Petrus svarade
honom: ”Även om alla andra kommer på fall för din skull, så skall då jag aldrig
komma på fall.” Men Jesus sade: ”Sannerligen, i natt innan tuppen gal skall du
ha förnekat mig tre gånger.” Petrus sade: ”Om jag så måste dö med dig, skall
jag aldrig förneka dig.” Och detsamma sade alla lärjungarna.
Sedan
gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till dem:
”Sitt kvar här, medan jag går dit bort och ber.” Han tog med sig Petrus
och Sebedaios båda söner. Sorg och ängslan kom över honom, och han sade
till dem: ”Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka med mig.”
Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: ”Fader, låt denna
bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du
vill.” Han gick tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, och han
sade till Petrus: ”Ni orkade alltså inte hålla er vakna en enda timme med mig?
Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.”
Sedan gick han bort och bad för andra gången: ”Fader, om denna bägare inte kan
gå förbi mig utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.” När han kom
tillbaka fann han återigen att de sov; de orkade inte hålla ögonen öppna. Han
lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma ord. Sedan kom
han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: ”Ja, ni sover och vilar er.
Men nu är stunden här då Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer.
Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig.”
Medan
han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med
svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste. Förrädaren hade
kommit överens med dem om ett tecken: ”Den som jag kysser är det, grip honom.”
Han gick rakt fram till Jesus, hälsade honom med att säga rabbi och kysste
honom. Jesus sade till honom: ”Min vän, nu har du gjort ditt.” Då gick de fram
och grep Jesus och höll fast honom. En av dem som var med Jesus lyfte
handen och drog sitt svärd, och han slog till mot översteprästens tjänare och
högg av honom örat. Då sade Jesus till honom: ”Stick tillbaka ditt svärd. Alla
som griper till svärd skall dödas med svärd. Tror du inte att om jag bad min
fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? Men
hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?”
Vid
samma tillfälle sade Jesus till folkhopen: ”Som mot en rövare har ni gått ut
med svärd och påkar för att fängsla mig. Var dag satt jag i templet och
undervisade utan att ni grep mig. Men allt detta har skett för att profeternas
skrifter skall uppfyllas.” Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.
Ta en stunds tystnad och reflektera över vad texten betyder för dig och för oss alla.
Var med och be i den bön som vi ber vid våra passionsandakter i kyrkan den här påsken. Lägg gärna till dina egna böner och förböner.
Be Herrens bön
Avsluta med att be välsignelsen
Copyright texter ur Bibel 2000, Svenska Bibelsällskapet
Vi använder kakor
Vissa av våra kakor (cookies) är nödvändiga för att webbplatsen ska fungera. Här finns också kakor som förbättrar din användarupplevelse.
Läs mer om våra kakor.