Då sade Herren till Mose: ”Jag skall låta det regna mat till er från himlen, så att folket varje dag kan gå ut och samla så mycket de behöver. Israeliterna kallade brödet för manna. Det liknade korianderfrö; det var vitt och smakade som honungskaka. 2 Mosebok 16:4, 31

Herren sade till Mose: ”Gå framför folket med några av de äldste i Israel och ta med dig den stav som du hade då du slog på Nilen. Jag kommer att stå framför dig på klippan vid Horeb, och du skall slå på klippan, och då kommer det vatten ur den, så att folket får dricka.” 2 Mosebok 17:5-6

Vi fortsätter vår vandring och nästa stopp på vägen kommer när israeliterna kommit en bit in i öknen. De är hungriga och törstiga och de klagar på Mose och på Gud som tagit dem ut ur deras visserligen mycket hårda, men ändå trygga liv.

Då möter Gud dem igen med sin närvaro när han talar till Mose. Han hjälper dem rena det bittra vattnet i Mara och för dem till oasen i Elim med tolv vattenkällor, han låter Mose slå med sin stav på klippan vid Horeb och vatten strömmar ut. Gud låter det regna manna från himlen och skickar vaktlar som folket kan äta.

Även idag möter Gud oss genom fysiska, tydliga tecken i våra två sakrament: dopet och nattvarden. I vatten och i bröd, precis som till Israels folk i öknen. Vi döps in i kyrkan när vi får vatten öst över oss, tre gånger, i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. Och i mässan ger Gud oss att äta och dricka av livets bröd och välsignelsens kalk, och där får vi ta emot Jesus som är närvarande i vinet och brödet.

Guds närvaro finns mitt i våra liv. Vi tvivlar och ifrågasätter och undrar ibland, precis som israeliterna. Men Gud är hos oss, tydlig och pålitlig med hjälp och stöd där vi behöver det. Och när vi behöver något extra påtagligt så kan vi påminna oss om vårt dop, vattenmärket som aldrig slits ut, och vi kan söka oss till mässan och ta emot brödet i vår hand och veta att där är Gud.

Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet