Det finns böcker från barndom och ungdom vars illustrationer för evigt påverkat mig. För jag visste tidigt vad jag tyckte om och inte. Jag läste, som alla barn i min generation, Astrid Lindgrens böcker och jag älskade Ilon Wiklands bilder. De var som trygga världar att gå in i. Årstidernas skiftningar, husen, gränderna, barnen, miljöerna. Som vuxen uppskattar jag Inger Vang Nyberg och Björn Berg otroligt, men det tilltalade mig inte alls på samma sätt när jag var barn.

Elsa Beskow var underbar, men de svenska 70-talsböckerna med svartvita foton och collage var verkligen inte min stil. I stället har vi förstås alla de engelska underbara barnböckerna. Där fanns först Narnia-böckerna med Pauline Baynes bilder. Så hade jag förstås Nalle Puh och Det susar i säven med Ernest H Shephards fantastiska illustrationer. Den gavs sin omistliga prägel av Håkan Serner i det enkla barnprogram där han läste texten fantastiskt medan man fick se på bilderna. Ett så långsamt tempo hade ingen unge klarat idag, men jag älskade det. Jag läste också om och om igen Edith Nesbits böcker med fina illustrationer av Harold R Millar. För att inte tala om Lilla huset på prärien-serien, om jag nu förflyttar mig till amerikansk litteratur, med Garth Williams illustrationer.

Jag gissar, att alla ni som läst de här, liksom jag kan se bilderna framför er, även om ni inte minns vem som illustrerade dem. Och om ni inte hade samma barnbokssmak som jag så bär ni säkert runt på egna bilder från de där böckerna som betydde något för en tidigt i livet.

Utöver böckerna som hade lika bra text och innehåll som illustrationer, fanns det också två där bilderna spelade störst roll och det var in i deras värld som jag förflyttades när jag besökte utställningen i växthuset på Sofiero häromveckan.

Cicely Mary Barker har ritat små underbara blomféer, Flower Fairies. De påminner om Elsa Beskows tecknade världar. Varje blomma får sin identitet i en liten person med vingar. Hon fångar växtens natur på ett otroligt sätt. Jag kan sitta och titta på de där bilderna länge, länge.

Så finns det också fyra små böcker om Björnbärsstigen som är skrivna och illustrerade av Jill Barkhem. Det är några rätt intetsägande historier om möss som bor under häckar och i träd. Men vilka bilder! Engelskt nostalgimys på högsta nivå med skafferier, tekannor, burkar, blommor. Och när jag steg in i växthuset var det dit jag hade kommit.

Ljuset som silades genom vinrankorna i taket. Hyllorna med flaskor och burkar. Lavendelkvistarna. Små hyllor med utskurna trämönster. Teer och tekannor. Det gamla badkaret med flytande rosor och handgjorda tvålar. Potpurri. En gammal kaffekvarn. Små detaljer som tillsammans bildar en miljö, en atmosfär som förflyttade mig i tid och rum in i min barndoms trygga fantasivärldar.

Besöket i växthuset var kort. Men jag fångade det på bild och känslan har funnits kvar i mig när jag suttit och tittat på fotona. Nu har jag försökt sätta ord på det för dig som läser. Med den här miljön och känslan vill jag önska dig en fin sommar.

Pia Svantesson, präst, som gärna dricker te ur sin mugg med motiv från Björnbärsstigen, Brambly Hedge