Dikter: ja! Men ramsor för att komma ihåg något annat har jag aldrig förstått nyttan med. Jag kan det där med Esters astrar, men varför man ska veta det? Det har inte hjälpt mig ett dugg när jag skulle lära mig spela piano. Och Hallands floder gillar jag alla. Men hur var ramsan nu igen – floderna kan jag vid namn, men hur var ramsan? Äta Ni Diska VI? Men var rinner floden Diskan ut i havet? I Halmstad? Nej, det är ju Nissan.
Men diska måste man. Diska måste vara med väl? Jag har i och för sig en diskmaskin och är glad för den, men ärligt talat har jag aldrig tyckt illa om att diska. Som barn fick jag hjälpa till med att torka medan min mor eller far diskade. Vi sjung ofta, pappa operetter och Zarah Leander och mamma Vera Lynn och psalmer och sånger från hennes kör, och vi barn sjung de sånger vi hade lärt oss på skolan och söndagsskolan och läger. Och gärna kanon och flerstämmigt som Hinematovomanaim (psalt 133:1). Rosen fra Fyn var en sång som var min första bekantskap med skandinaviska språk och jag lärde mig den på lågstadiet, och Rødgrød med fløde paa lärde jag mig på högstadiet. Det var inte tråkigt alls att diska och den som inte hade ’sin vecka’ kom in i köket ibland för att stämma in i kören. Sånt sätter prägel för livet. Även när det blir mycket disk efter fest och gäster tycker jag om att diska och se allt bli rent ingen, med en stor tacksamhet för det som har varit, det goda jag har upplevt tillsammans med andra. Diska är bra.
Jag är övertygat om att min läsning av söndagens evangelium präglas av Vera Lynn och min mammas tolkning av Land of Hope and Glory, och Zara Leanders Kan die Liebe Sünde Sein och Rødgrød med fløde paa som jag lärde av min danska musiklärare. För det är ju så: Marta fixar och jobbar. Det gör hon. Utan henne ingen fest, inget att äta till samtalen. Maria sitter vid Jesus fötter och lyssnar, tar till sig, blandar sig i samtalen kan jag tänka mig. Och Martas tankar mörknar: ”Det var väl inte bara min vecka” eller: ”Är det bara jag som kan bära fat och fylla på?” Och till slut kan hon inte hålla tyst.
Jag är säker på att Jesus uppskattar Martas insats, men det som verkligen behövs är människor som är nyfikna på det som är annorlunda, lyssnar till sådant de inte har hört innan, samtalar med människor som är annorlunda, firar tillsammans, funderar tillsammans, lever tillsammans. Och för att det ska kunna gå bra måste några också handla, laga, servera. Det ska Maria också göra. Så småningom. Laga ni äta vi. Och då tänker jag mig att Jesus lägger till: Laga Ni Äta Vi -Diska gör vi tillsammans. För mig är det självklart att Jesus hjälpte till med disken. Och vem vet sjung de psaltaren 133 under disken:
Hine ma tov uma naim -”Vad det är gott och ljuvligt att syskon är tillsammans …där skänker Herren välsignelse, liv i alla tider.”
Kommentera det här inlägget